Den ökande psykiska ohälsan hos unga berör. I Sverige, där jag bott en stor del av mitt liv, har denna utveckling pågått i decennier. Redan 2006 visade en svensk statlig offentlig utredning att den psykiska hälsan hos unga i Sverige sedan 1980-talet försämrats mer än i elva jämförbara europeiska länder. Nu på senare år rapporterar svenska Socialstyrelsen att ytterligare en fördubbling skett sedan 2006. Den svenska situationen kan kanske ge viktiga lärdomar till andra länder.
Mänsklighetens viktigaste uppgift har alltid varit att sätta en ny frisk, klok och mogen generation till världen. Föds inga barn dör mänskligheten ut inom 100 år. Missköter vi barns omsorg och fostran så försämras förutsättningarna för människan i framtiden. Med de utmaningar som mänskligheten står inför i dag bör vår ambition vara att hjälpa våra barn och unga växa till sin fulla mänskliga potential.
Psykisk ohälsa hos barn och unga tar sig inte sällan uttryck som beteendeproblem och inlärningsproblem, sannolikt en del av problemen i den svenska skolan. I egenskap av skol- och föräldrautbildare till svenska målgrupper får jag hela tiden sambandet bekräftat. Utvecklingspsykologin, numera förstärkt av neurovetenskapen som även tagit in anknytningsteorin i värmen, bekräftar bilden.
Trots likheterna mellan Finland och Sverige är skillnaderna betydande inom utbildnings- och familjepolitik. I Sverige är utbildning statsmakternas ansvar, i Finland är det föräldrarnas ansvar. Efter föräldraförsäkringens slut vid drygt ett års ålder ger Sverige inget reellt alternativ till dagis. Finland, däremot, erbjuder hemvårdsstöd fram till tre års ålder. Vidare erbjuder Finland ett alternativ till skolan genom läroplikten. Sverige tillämpar som bekant sin skolplikt strikt.
De frihetsgrader som Åland och Finland erbjuder föräldrar ger dem befogenheter att ta beslut om sina barns omsorg och utbildning. I Sverige har statsmakterna tagit för stor andel av dessa beslut. Sannolikt är detta ett viktigt skäl till varför Finland och Åland klarar såväl skola som psykisk hälsa bättre, även om dagens utveckling i det senare oroar.
Ingen betvivlar i dag vårdnadshavarnas betydelse för barnens utveckling, forskningen är tydlig på denna punkt. Detta är också ett beständigt intryck jag får av lärare, elevvårdspersonal och föräldrar i min utbildningsverksamhet. Att föräldrar har självförtroende i föräldrarollen och förstår sina barns behov av både närhet och gränser är avgörande även för att dagis och skola ska fungera.
Jag har följt den svenska utvecklingen i 16 år och även skrivit en bok i ämnet. En slutsats som växt sig allt starkare är att det svenska föräldraskapet försvagats av bristen på valmöjligheter i omsorg och skola. Vad som gör ont värre är att denna utveckling pågått så länge att det har blivit en norm. En studie från 2007 visar att många svenska föräldrar tror att barnets fostran sker på förskola, skola och fritids samt att de har svårt att förstå barnens behov och svårt att sätta gränser.
I min utbildningsverksamhet får jag detta ständigt bekräftat. Jag brukar inleda svenska studiedagar med att säga: ”Den svenska skolans problem är inte i huvudsak ett skolproblem, utan ett samhällsproblem. Om varje elev kom till skola på morgonen, mätt i magen, mätt i hjärtat av familjens värme och har sovit ordentligt så kommer skola att fungera. Men om inte, ja, då får skolan ett problem som den inte är konstruerad för att hantera.”
Svenska föräldrar har inte givits tillräckliga möjligheter att fatta egna beslut om sina barns omsorg och utbildning utifrån sina barns individuella behov. Detta har försvagat det svenska föräldraskapet och sänkt deras självförtroende i fostrarrollen. Mina erfarenheter har övertygat mig om att detta haft en avgörande betydelse för den sämre utvecklingen i Sverige gällande skolan och psykisk hälsa hos unga. Något för resten av världen att observera, lära av och undvika.
Hemvårdsstödet ifrågasätts ibland i debatten, särskilt i svenskspråkig finsk press. Det oroar mig. Det finns mer att säga om den psykiska ohälsan på Åland men en grundbult är att värna föräldraskapet genom att värna hemvårdsstödet och läroplikten. Dessa är en del av finska och åländska skolans framgång, helt enkelt därför att ett bättre och mer medvetet föräldraskap ger stöd till dagis och skola. Barns anknytning till sina vårdnadshavare är centralt för deras utveckling och föräldraskapet kan därför inte outsourcas.
Jonas Himmelstrand, skol- och föräldrautbildare

Ålandstidningen