Med ett bra valresultat i ryggsäcken belönades Obunden samling och de tar nu plats i den kommande regeringen med Centern, Moderaterna och Hållbart initiativ. Det tog dock inte länge efter att valet var klart innan partiet hamnade i blåsväder och meningsmotståndare lyfte frågan om partiets människosyn. Efter en tid ebbade frågeställningen ut men ersattes av nya frågetecken.

Först ut var frågan om vem som skulle bli partiets minister. Partiordförande Bert Häggblom var tydlig med att det skulle väljas någon extern. Någon som inte hade ställt upp i valet.
Det kan ses på två sätt. Ett sätt är att initiativet är en frisk fläkt. En fläkt där nya röster kommer till tals och där gapet mellan politiker och det övriga samhället minskar. Det kan även ses som ett misstroende gentemot de egna politikerna. Att det inte finns kompetens nog i Obunden samling.
Det hela slutade i att partiet utsåg partisekreterare Christian Wikström , med ett röstetal om 16 röster i senaste lagtingsval, till sin ministerkandidat. Detta efter att många externa tackat nej och efter att röster börjat höjas inom partiet om att det var fel att söka utomstående personer till att bli partiets ministerkandidat.
En utmanande tid väntas för såväl den tillträdande ministern som partiet. Att åta sig infrastrukturministerposten är utmanande och portföljen innehåller många kontroversiella frågor.
Troligtvis kommer det tillträdande lantrådet Veronica Thörnroos (C) att ta en synnerlig aktiv roll inom området och frågan är om Obunden samling med Christian Wikström kommer att ha mycket att säga till om när det sedan väl kommer till kritan. Mycket talar för att Veronica Thörnroos med sin erfarenhet och tyngd kommer dominera frågan. Hur fallet blir återstår att se men utmaningarna slutar inte här.

Förra veckan blev det klart att Högsta domstolen inte ger prövningstillstånd för de besvär mot hovrättens dom som det så kallade krögarparet och juristen Marcus Måtar lämnat in. Det gör att Marcus Måtar, som tog plats i lagtinget för Obunden samling tidigare i höst, döms av hovrätten till fyra månaders villkorligt fängelse för grovt ocker.
Fallet är vida känt bland ålänningarna och Marcus Måtars väljare visste troligen om att Marcus Måtar stått under prövning. Men det är inte där problemet ligger. Marcus Måtar ska i sin roll som lagtingspolitiker representera alla ålänningar. Rollens främsta uppgift är att delta i stiftandet av lagar. Lagar som han uppenbart brutit mot. Lagtinget kan enligt gällande ordning rösta bort en lagtingsledamot om ledamoten har dömts till fängelse för ett uppsåtligt brott. Det kräver dock ett beslut som har fattats med minst 20 röster. Det gör att frågan troligen inte kommer att bli aktuell då regeringsunderlaget är stort och de knappast vill se en spricka i ett sådant tidigt skede som den nya regeringen befinner sig i.
Däremot erfar Ålandstidningen att det är nära till hands att Marcus Måtar utses som gruppledare i lagtinget för Obunden samling. Det är något Obunden samling noga bör överväga och kanske utse någon annan till den posten. Det finns goda kandidater, inte minst i Lars Häggblom, en ledamot med större erfarenhet av lagtingsarbetet. Detta bara för att tydligt markera att partiet står för lag och ordning och att de noterat domen mot Marcus Måtar. Att ge honom gruppledarfunktionen skulle i detta läge ge fel signaler till allmänheten.
De kanske mest utmanande frågorna gäller ändå partiordförande Bert Häggbloms yrkesroll som jurist i kombination med rollen som tillträdande talman.
I olika juridiska processer representerar Bert Häggblom landskapsregeringens och landskapets motparter. Detta samtidigt som han förväntas bli vald till lagtingets talman. Nu låter Bert Häggblom meddela att han inte kommer att ta dylika uppdrag i framtiden men kvar står frågan om det går att kombinera en talmansroll och en tjänst som praktiserande jurist?
En talman är lagtingets främste företrädare och därmed även en av de personer som tillsammans med lantrådet ska representera Åland. Uppdraget som lagtingets talman kräver full uppmärksamhet och som talman ska du dessutom agera som en samlande kraft i det åländska samhället. I synnerhet vad gäller arbetet i den självstyrelsepolitiska nämnden där talmannen agerar ordförande.
Talmansposten är således för viktig för att inte ges full uppmärksamhet och den kan inte kombineras med andra uppdrag.
Frågorna är många och vi har ännu inte alla svar men de måste snart levereras. I synnerhet när det gäller frågan om domen mot Marcus Måtar men även Bert Häggbloms fortsatta engagemang som jurist. Att, som Marcus Måtar, bli dömd i hovrätten gör att det ställs krav på dig som individ. Visst ska en individ inte straffas hela livet, men ens agerande påverkar ens förtroende.
Att vara talman kräver i sin tur ett engagemang utöver det vanliga. Talmansrollen är en huvudroll i vårt demokratiska samhälle. Inte en biroll.

Daniel Dahlén