Frågetecknen kring landskapsregeringens (LR) kommunreform, där Ålands 16 kommuner ska bli fyra, blir allt fler. Ett av de större problemen kom för en vecka sedan då Ålandsdelegationen (ÅD) kom med sitt utlåtande över de två lagar som reglerar kommunstrukturen i det framtida landskapet.
ÅD konstaterar förvisso att lagarna faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet och att lagarna inte står i konflikt med grundlagen. Således finns, enligt ÅD, inget formellt hinder för att lagarna ska kunna träda i kraft. Efter ÅD ska också Högsta domstolen och slutligen presidenten ta ställning till lagarnas förenlighet med grund- och självstyrelselag.
Men ÅD skriver också, i en utvikning som delegationen ansåg vara av så stor vikt att den finns med i utlåtandet, att en ändring i LR:s ursprungliga förslag gjort kommunreformen omöjlig att genomföra om inte kommunerna godkänner de samgångsavtal som ska förhandlas fram.
Bakgrunden till detta är att i LR:s lagförslag fanns ett medlingsförfarande. Detta skulle lösa situationen om kommunerna inte på egen hand lyckades enas om ett samgångsavtal. Då skulle en medlingsperson, en av kommunutredarna, träda in och fastslå ett samgångsavtal. Detta skulle sedan i skyndsam ordning godkännas av två representanter utsedda av respektive kommun.
Lagtingets lag- och kulturutskott ansåg dock att denna modell skulle ha liten chans att klara lagstiftningskontrollen. Utskottsmajoriteten bestående av regeringspartiernas ledamöter beslöt då att ta bort medlarverktyget och i stället ge kommunerna betydligt mer tid till förhandling.
I och med det, konstaterar ÅD, blev kommunreformen omöjlig att genomföra om någon kommun säger nej. ÅD skriver: ”Av skrivningarna i 9§ i kommunstrukturlagen och framför allt lagrummets 2 mom., kan man få den uppfattningen att landskapsregeringen inte kan fastställa en ändring av kommunindelningen såvida inte de berörda kommunerna har godkänt ett i berörda lagar förutsatt samgångsavtal”.
Kansliminister Nina Fellman (S) menar att ÅD:s utlåtande var ett steg i rätt riktning för LR och kommunreformen då delegationen godkänner att kommunreformen genomförs på det sätt som LR beskrivit. Hon menar också att invändningen ovan inte spelar någon roll då kommunerna ska följa lagen, och lagen säger att kommunerna ska slås ihop.
Här går ministerns och ÅD:s åsikter isär. Ålandsdelegationens ordförande, landshövding Peter Lindbäck, sade i lördagens Ålandstidningen att den tredje paragrafen i lagen, som säger att Åland ska ombildas i tre nya kommuner (och Mariehamn), inte längre är tvingande med den lagtext lagtinget antagit. Han säger: ”Det betyder att tredje paragrafen övergår från att vara tvingande till att bli deklaratorisk, alltså riktgivande. Den ska nu uppfattas som att det är lagstiftarens vilja och ambition”.
Om Högsta domstolen kommer till samma slutsats sitter en kommunreform i den skepnad som LR målat upp långt inne. I samtliga tre föreslagna nya kommuner, Norra, Södra och Skärgården, finns kommuner där motståndet mot en tvingande sammanslagning är grundmurat. Att tro att samtliga dessa kommuner skulle få en annan, reformvänlig, majoritet i kommunvalen till hösten måste betecknas som önsketänkande.
Snarare öppnar ÅD:s utlåtande för att reformen blir en rättssak vad det lider. Att ÅD anser att det strukna medlingsförfarandet leder till att den tredje paragrafen blir deklaratorisk är en inkörsport till förvaltningsdomstolen.
Läget kan bli bekymmersamt. I och med att lagen av allt att döma godkänns kommer eventuella frivilliga sammanslagningar kommuner emellan tvingas vänta i flera år. Och här kan det verkliga problemet uppstå.
Ålands kommunstruktur klarar inte de serviceåtaganden som åligger den. Enligt kommunförbundet är minst fyra kommuner i farozonen för att inte klara sin ekonomi på kort sikt, och med minskande landskapsandelar är än fler kommuner på väg i den riktningen.
LR:s kommunreform har, trots det till synes stora motståndet, lett till att allt fler börjat fundera i banor av sammanslagningar. Men i de flesta fall föreslås då andra indelningar, oftast i fler och mindre konstellationer. Detta är en seger i sig för LR:s linje, att öppningar finns.
Nina Fellman säger att LR ska invänta HD:s avgörande framåt vårvintern och eventuellt vidta ytterligare lagstiftningsåtgärder. Om man hinner före valet.
I annat fall kommer kommunreformen att bli en av valets hetaste frågor. Först då lär vi få ett ordentligt svar på om regeringsblocket eller oppositionen har rätt i sina spådomar om att den åländska befolkningen håller med just deras linje. Mest troligt är att sanningen ligger mitt emellan, och polariseringen i lagtinget håller i sig.

Jonas Bladh