Allt fokus i den trafikpolitiska debatten ligger nu på en bro i en skärgårdskommun; ska den renoveras eller ersättas med en ny är frågan som diskuteras från och till. Samtidigt händer nu saker med Ålands broar ut mot den vidare omvärlden som har minst lika stor betydelse – om inte större – för landskapet som helhet.
Brittiska lågpriskedjan Flybe meddelade i går att man säljer sin andel i Flybe Nordic, som hittills trafikerat Mariehamn-Helsingfors. Aktierna ska för en euro slumpas till den andra storägaren Finnair eller till en ny majoritetsägare, oklart vilken. Utåt sägs det att trafiken ska fortsätta som tidigare. Men det raka svaret är att ingen nu vet vad som händer och att en redan stor osäkerhet kring Helsingforsflyget i ett slag blivit större.
Klart är i varje fall att Flybe inte blev den lågprisfrälsare som en del tyckte sig se.
Först prisdumpade den börsnoterade jätten bort sin lokala konkurrent, Air Åland. Sedan, väl ensam på linjen, valde man att systematiskt försämra tidtabeller och stegvis skruva upp priser. När inget av det ändå smakade tillräckligt gott drar man sig nu ur och lämnar över till någon annan.
Förhoppningen på åländskt håll är nu förstås att denna någon inte bara ska upprätthålla utan också ta sig an flygtrafiken på ett seriöst sätt. Vem vet, kanske Finnair, om det nu blir Finnair, kan vara mer lyhört än bolaget som nu kastar in handduken? Samtidigt vet alla att också Finnair i dag är nog så pressat och att regionala hänsyn inte är en del av bolagets affärsidé som det en gång i tiden var.
Och av det kanske hittills i historien mest ambitiösa försöket att skapa välfungerande flygförbindelser till och från Åland, Air Åland, finns nu bara ett skal kvar.
Utvecklingen riktar uppmärksamheten mot ett lika viktigt som bortglömt område i åländsk trafikpolitisk debatt. Vi har på Åland ofta en väldigt intensiv debatt om hur vi ska organisera trafiken till och från öar inom Åland. Men hur ska vi trygga och sköta trafiken mellan Åland och den vidare omvärlden?
På detta hänger tillväxt, arbetsplatser, inflyttning och välfärd ur ett brett perspektiv.
Ösamhället Åland är för sin framgång helt beroende av kontakterna utåt.
Vi kan inte bara byta ekorrskinn med varandra, vi måste också – vilket många företag gör –interagera med marknaderna utanför. För att det ska fungera smidigt och bra måste det snabbt gå att ta sig hit och härifrån.
Bäst av allt är förstås om marknadskrafterna kan sköta det här samhällsbehovet, men om de inte gör det? På trafiken till Sverige gör de inte det fullt ut; tillskott från landskapet håller flyget i luften. Finns en beredskap att göra motsvarande på Helsingfors, om det går så långt? Har vi ens råd med tanke på mångmiljonrullningen som nu är på gång till operation kortrutt?
Om detta borde trafikdebatten också handla. Just nu verkar nämligen fundamenten under denna livsviktiga förbindelse vara minst lika osäkra som de uppges vara under Vårdöbron.
Niklas Lampi