Frågan om Bert Häggbloms och hans partikamrats Marcus Måtars (Ob) dubbla roller, som både politiker och juridiska ombud i tvister mot landskapsregeringen, är fundamental för förtroendet för landskapsregeringen.
Lantrådet kan inte gömma sig bakom floskler om att det inte är hennes sak att döma. Att döma och leda är precis det som är hennes jobb som chef för regeringen och innehavare av landskapets mäktigaste ämbete. Att döma moraliskt hur beståndsdelarna, partierna, i hennes regeringsunderlag gör och hur deras ageranden påverkar förtroendet för landskapsregeringen och dess värdegrund.
Det ingår så att säga i lantrådets arbetsbeskrivning att deklarera regeringens värderingar och stå för dem även när det blåser snålt. Lantrådets ansvar gentemot landskapet är större än mot sitt parti.

Ålandstidningen har tidigare skrivit om de juridiska processerna. De senaste dagarna har Nya Åland grävt fram en rad dokument som svart på vitt visar att ärendena ännu är pågående och drivs av Bert Häggblom och Marcus Måtar.
Juridiska ärenden kan pågå i flera år. Självklart ska man som advokat inte lämna sina klienter i sticket om ens egna förutsättningar förändras genom att man exempelvis blir invald i lagtinget. Men det naturliga vore ju då att överlämna de ärenden där landskapet är motpart till en kollega på juristbyrån.

Att Bert Häggblom inte anser att hans dubbla roller är ett problem visar det faktum att han redan under förra mandatperioden drev en rad processer mot landskapet samtidigt som han satt i lagtinget, i lag- och kulturutskottet där de självstyrelsepolitiska ärendena diskuteras.
I en intervju i dagens Ålandstidning säger lantrådet att det inte är hennes uppgift att uttala sig om sådana moraliska frågeställningar. Vilket ofrånkomligt leder till frågan var lantrådets då har sin värdegrund. Vad krävs för det omständigheter för hon att som regeringschef ska uttala en värdering?
Under gårdagens plenum gav landskapsregeringen sitt skriftliga svar på oppositionens spörsmål om landskapsregeringens förtroende för tilltänkta talmannen Bert Häggblom. Men diskussionen ansågs tydligen inte mer brännande än att den kunde skjutas upp till den 11 mars.
I sitt skriftliga svar slingrar sig landskapsregeringen runt frågan genom att hänvisa till: ”att det parlamentariska system som tillämpas inom självstyrelsen inte innehåller bestämmelser beträffande regeringens förtroende för talmannen.”
Men samtidigt finns det inget i det parlamentariska systemet som förbjuder landskapsregeringen och lantrådet att uttrycka sina åsikter i grundläggande frågor. Om nu lantrådet inte tycker att det är ett problem med lagstiftare som också driver processer mot landskapet borde hon säga det tydligt. Hon borde förklara att hon granskat all fakta och fattat sitt beslut. Inte gömma sig bakom ursäkter om att det inte är henne sak att döma.
Det kallas för ledarskap

Petter Lobråten