Michael Heyman är professor på Berklees universitet i Boston i USA där han bland annat undervisar i litteratur, poesi och kreativt skrivande av barnlitteratur.
Nu är han tjänstledig och har passat på att resa runt i världen. Via Indien hamnade han i Eckerö post- och tullhus som residenskonstnär.
– Jag hade ett residens i Indien och lärde känna en finsk dansare som också var där. Jag berättade att jag försökte hitta en väg till Finland och hon rekommenderade Eckerö som hon hade hört gott om.
Tillsammans lyckades de staka sig fram på den svenskspråkiga webbsidan och han fick iväg sin ansökan. Michael Heyman kom till Eckerö i slutet på april och stannar maj ut.
Finlandsvistelsen är dock inte hans första, han har rest runt i Norden tidigare och föreläst. Att han ville tillbaka till just Finland bottnar i barndomens läsupplevelser.
– Jag växte upp med att läsa om Mumin, något de flesta amerikaner inte gör. När jag var barn läste jag bara Dr. Seuss och en bibliotekarie sa till slut att det faktiskt finns annat också. Då tog hon fram en Muminbok och jag föll totalt.
Som litteraturprofessor använder han Muminböckerna på olika vis i sin undervisning för universitetseleverna.
– Böckerna är väldigt annorlunda mot amerikanska barnböcker, de är melankoliska på något sätt, karaktärerna värdesätter sin ensamhet och är starka individer samtidigt som de lever familjeliv. Ingenting romantiseras, säger Michael Heyman.
Galen med en mening
Med tanke på hans intresse för Tove Jansson hade det fallit sig mer naturligt om han sökte residensplats på Källskär, Kökar, där författaren tidvis verkade.
– Jag sökte dit försent i förra omgången och den här gången bestämde jag mig ändå för Eckerö. Men jag har varit på Källskär, och det var en fantastisk upplevelse!
Michael Heyman skriver nonsenslitteratur, ”vanlig” litteratur, barnlitteratur, poesi och poesiperformance vid sidan av alla akademiska texter jobbet medför.
– Mitt fokus här är poesiperformance. Helst vill jag mixa två olika delar; ljudpoesi och nonsenslitteratur.
Han beskriver ljudpoesi som poesi som värderar ljud över mening.
– Man väljer ord efter hur de låter, inte efter vad de betyder. Det är konstigt på många sätt, men jag tycker det är roligt.
Han säger att många vuxna har svårt att ta till sig konstformen, de försöker hitta meningen och allvaret bland alla galna ljud och rörelser. Barn, däremot, är en mer tacksam publik och det är också en barnföreställning han planerar för med sitt arbete.
– Men jag tror det går att få ihop något som är tillgängligt för både barn och vuxna, man kan vara galen och ändå ha en mening.
När han gick det som motsvarar gymnasiet snubblade han över nonsenslitteratur första gången.
– Jag ville skriva min uppsats om det och kände att jag var unik, men det visade sig finnas en lång rad uppsatser om det när jag började leta.
Poesi för fiskarna
Nonsenslitteraturens kändaste verk är Alice i Underlandet. Michael Heyman säger att den på många sätt är logisk och har en röd tråd, men vad karaktärerna säger och gör är emellanåt helt taget ur luften.
– Nonsenslitteratur är ofta väldigt politisk och kritiserar makten. Under andra världskriget bubblade mycket upp, mottagarna förstod inte kritiken och kunde inte åtala författaren, men i texterna fanns mycket subtilt.
Fokus ligger i Eckerö som sagt på ljudpoesin. Dels lär han sig andras repertoar, för att ta till sig stilen, dels jobbar han med eget material.
– Därför ville jag ha ett residens där jag är ensam, jag behöver ett utrymme där jag kan testa mig fram utan att andra lyssnar. Jag brukar gå ner till vattnet och förkunna poesin för fiskarna, säger han och skrattar.
När tiden på Åland är slut åker han till Maine i USA för ny residensvistelse ett par veckor. I augusti är han tillbaka i Finland, på Arteles i Tavastkyro.
– Min målsättning är att vara klar med så mycket som möjligt efter sommaren. Min roman kommer i alla fall att vara färdig och jag tror jag har en hel del poetiska stycken färdiga.
På Ålandstidningens hemsida finns ett exempel på hur ljudpoesi kan låta när Michael Heyman framför en del av ett tyskt verk.

Malin Henriksson