Sökandet är centralt i Celie Scotts självporträtt. I sitt sökande efter sitt "innersta jag" tar hon med betraktaren på en resa i djupa känslor och olika sinnesstämningar. Och har man sett hennes bilder tidigare får man vad man förväntar sig men också mycket mera än man någonsin kunnat räkna med.
FOTO Celie skriver själv att hon alltid varit på jakt efter något och framförallt sitt "innersta jag". Ibland har hon hittat det men så har något ändrats och så är jakten igång på nytt. Sökandet har fortsatt och tagit uttryck i ansiktet, kläderna och håret.
Jag såg Celies bilder första gången i samband med utställningen "Ung nu" i Ålands museum tidigare i år. Mitt intryck från den visningen bar jag med mig när jag ser Celies 15 självporträtt som just nu hänger I Nischen i samma museum.
Bildernas stil och form är vad jag förväntar mig. Självporträtt med starka uttryck men med liknande utsnitt och komposition. Utställningens form fungerar ändå mycket bra eftersom bilderna inte är så många. Konstnären vill i första hand förmedla en känsla i sina bilder.
Om jag ändå skulle skicka lite vägkost med konstnären till nästa utställning, för det blir det säkert, skulle det vara att variera fotografernas komposition samt att ha ett bredare innehåll i bilderna. Kort sagt. Behåll känslorna i självporträtten men sätt objektet i ett sammanhang. Då höjs bilden och variationen kommer automatiskt.
Utlämnande
Bilderna är mycket tilldragande och jag stannar länge vid varje bild. Tankarna är många. Det glädjer mig att Celie ställer ut sina självporträtt. De är mycket utlämnande och fulla av känsla. Men konstnären lämnar också mycket till betraktaren. Bildernas stämning är inte självklara i sin tolkning. Det är bra, man ska inte skriva budskapet på betraktarens näsa. Bra avvägning som vittnar om att mera finns att hämta från Celie Scott.
Flera av fotografierna finns kvar på närhinnan när jag lämnar utställningen. Bilderna som illustrerar denna artikel är mina favoriter. Detta för uttrycket, innehållet och kompositionen samspelar på ett mycket bra sätt. Den svartvita bild nummer 6 är stark. Kroppshållningen och kompositionen höjer bildens uttryck. Färgbild nummer 15 har en enorm närvaro och smurfflaskan ger bilden innehåll och kontrast.
I sina många skepnader och stämningar kan bilderna måhända ge uttryck av sökande men jag tycker att jag ser en tuff tjej som hittat sitt jag i dessa bilder. Åtminstone tillfälligt. Tills jakten på "jaget" går vidare, som hon uttrycker det själv.
Ålandstidningen