Badhusberget hör till mina absoluta favoritplatser i stan. Där har jag strosat omkring och njutit av tystnaden och den vackra naturen.

Tyvärr är det inte alla som är aktsamma om naturen där uppe och därför har jag haft för vana att städa lite. I dag gick jag dit, första gången det här året, för att plocka krossat glas, såsom jag har gjort många, många gånger förut.

Jag blev ledsen när jag såg den ”autostrada” som discgolfbanan har åstadkommit i naturen. Marken omkring är upptrampad så att den är alldeles brun och torr. Lav, mossa, gräs och ljung är helt borta. Buskar och träd i närheten har avbrutna grenar och bortnött bark.

Glasbitar som förr var inbäddade i mossan har nu kommit i dagen och glittrar överallt. Blandat med fågelkvittret hördes nu plötsliga dunsar och rasslande kedjor.

Jag tänkte att jag ändå skulle försöka njuta, så jag gick omkring och fotograferade och plockade glas och borde inte ha stört vare sig människor eller andra djur. Då tilltalade mig två yngre personer och upplyste mig vänligt om att jag var i vägen och att jag inte skulle vistas på golfbanan!

Jag förklarade för dem, också i vänlig ton, vad jag tyckte att banan hade gjort för illa i naturen och fick till svar: ”Ja men, det är väl bra att folk rör på sig”.

Javisst är det bra att folk rör på sig, men det var faktiskt fritt fram för alla att röra på sig på berget före discgolfbanan kom. Men nu ska tydligen de som inte har en ”tallrik” i handen uteslutas från att få röra sig där. Dessutom ska man, vad jag har förstått, utvidga den här banan så att ett ännu större område skövlas.

Att ens komma på tanken att anlägga en dylik bana i Tullarns äng, när man ser vad som skett med naturen på Badhusberget, övergår min fattningsförmåga. Tack Gunilla Lindroos-Friman för din insändare i Ålandstidningen den 22 maj!

Jag vet att jag kommer att få en massa mothugg nu och kallas för glädjedödare och förbudsivrare. Men min glädje över att fortsätta besöka Badhusberget dog i dag. Och ni som planerar att anlägga discgolfbanor ute i de åländska kommunerna, tänk noga efter var ni placerar dem så de gör så lite skada som möjligt!

Sonja Nordenswan

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Du som saboterat strömförsörjningen på Herrön natten mot onsdagen den 8.7 bör väl höra av dig utan påminnelse. Vi vet vem du är!

Tråkigt att höra. Förstörda kylvaror bör ersättas om du har någon känsla i kroppen.

Diskussionen om den åländska valundersökningen som utfördes som en del av den finlandssvenska Barometern har gått varm sedan resultaten publicerades för en vecka sedan. Det är välkommet, publikationer av den här typen ska väcka debatt!

Om jag vore ett vildbi, skulle jag inte ta in på närmaste billiga insekthotellkedja.

Hacke hackspett har hittat en fin födkrok genom att med sin spetsiga näbb och 10-15 centimeter långa klibbiga tunga äta upp alla hotellgäster.

Försök till svar till René Janetzko:

Allt för många offentliga kommentarer gällande de prognoser för tiden efter krisen som hittills framförts av finska ministrar betonar behovet av att återbygga de offentliga finansernas ”hållbarhet”.

Jag som initiativtagare till Annica Sjölund Summer Camp vill här besvara insändaren från René Janetzko. Fotbollsskolan anordnas sedan sex år tillbaka på initiativ av mig och genom åren i samarbete med olika aktörer.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar det ju heta. Det gäller verkligen också den fria rörligheten, en av hörnstenarna i EU-samarbetet. Vi börjar bli många nu som aldrig upplevt ett EU med gränskontroller, restriktioner och tullar.

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

Fler insändare