Regeringen har säkert haft skärgårdens bästa för ögonen när man vidtagit åtgärder i syfte att utveckla skärgårdstrafiken. Upphandlingen av de initiala etapperna för kortrutten har lyckats utomordentligt väl.
Bara att gratulera minister Mika Nordberg (MSÅ) för utgången, som ledde till att erkänt skickliga och erfarna lokala entreprenörer kunde knytas till projektet.
Men! Tyvärr är det inte den här produkten vi vill ha. Jag företräder brukarna. Har själv pendlat till min arbetsplats i stan i 12 år. Alltid åkt med första färjan klockan 06.30 på morgonen, varit minst 12 timmar borta hemifrån.
Arbetsresorna har tagit tre timmar i anspråk per dag: bil 5 minuter, linfärja 10 minuter, bil 15 minuter, Skarven 30 minuter och bil 30 minuter ger 90 minuter enkelväg. 220 arbetsdagar per år. Endast stormen Alfrida förhindrade mig. Det har fungerat någorlunda, egentligen klagar jag inte.
Med hybridfärjan skulle pendlingen i mitt fall förkortas med åtta till tio minuter enkelväg. Det säger sig självt att det föreslagna kortare färjpasset Svinö-Gripö inte är värt investeringarna och det pris den har i helt orörd natur.
Inte för tio minuters skull och inte för klimatet eller de driftsinbesparingar man uppskattat uppnå. När man nu en gång har kört ombord på en färja kan man lika bra åka tio minuter längre. Just den biten spelar ingen roll i upplägget, i mitt tycke. Vi har ju ändå alla, ja precis alla, olägenheter kvar som en färjförbindelse, jämfört med fast förbindelse, innebär.
Dra nu i handbromsen och räkna en gång till vad tunnelalternativet genererar i driftsfördelar på lång sikt. En tunnel gör skillnad i konceptet som ska gynna mycket mer än bara Föglötrafiken.
Rainer Juslin (Lib)
Ålandstidningen