Linda-Mari Johansson är född och uppvuxen i Mariehamn. Skola gick hon först i Strandnäs och sedan valde hon att gå i Husmodersskolan.

– Jag ville börja på Naturbruksskolan men det året startade ingen klass så jag fick vänta ett år.

Varför ville du gå i Naturbruksskolan?

– Jag ville bli bonde och ha en massa kor. Jag har alltid älskar kor. När jag var liten tillbringade jag mycket tid i ladugården hos min kompis granne. Jag fick komma och hälsa på när jag själv ville.

Hon var med i ladugården både morgon och kväll och hade även en egen kossa som hon tog hand om lite extra.

– Jag fick vara med och se hur det gick till och där växte min önskan om att jag en dag skulle ha en egen ladugård med kor.

Efter studierna vid Naturbruksskolan jobbade Linda-Mari Johansson som ladugårdsavbytare. Det var ett arbete hon tyckte väldigt mycket om.

– Sedan visade det sig att jag var allergisk mot djur. Speciellt när många djur samlades på samma plats. Det var inte roligt, säger hon.

I stället jobbade Linda-Mari på olika platser med olika saker. Hon har jobbat på Posten Åland, Ålands Trädgårdshall, Samtrans, Plasto och på lekpark.

– När min dröm sprack visste jag inte vad jag ville jobba med, säger hon.

Fick diagnos

När Linda-Mari Johansson var 30 år fick hon diagnosen autism efter att hon känt att hon inte mådde bra.

– Det blev en lättnad eftersom jag inte själv visste vad det berodde på att jag inte fungerade utan livet var en berg- och dalbana. Några år senare blev jag också utredd för ADD och fick mediciner som hjälper väldigt bra. Jag har ett helt annat sinne nu.

Samtidigt tycker Linda-Mari Johansson att det är lite jobbigt med en diagnos som inte syns på utsidan.

– Jag får ofta höra att jag ser frisk ut men det syns ju inte på utsidan att jag har en diagnos, säger hon.

För tre år sedan blev Linda-Mari Johansson mamma och var mammaledig fram till att sonen började på dagis.

– Jag fick en hel del hjälp och det är jag tacksam för. Jag har alltid tyckt om barn men det är betydligt mer jobb än vad man tror när man får egna.

I dag jobbar Linda-Mari Johansson på Fixtjänst och tycker att det känns bra.

– Jag får det stöd jag behöver och känner att mitt självförtroende blir bättre.

Familj, vänner och stugliv

På fritiden är det främst familjen med sonen Theodor och sambon Mikko som gäller för Linda-Mari Johansson.

– Efter coronapandemin har vi blivit mer hemmasittande. Man kommer sig inte för att åka ut och träffa vänner som man gjorde innan. Jag tror pandemin gjorde alla lite asociala.

Att vara på stugan och umgås med familjen, koppla av och ha det mysigt är något som Linda-Mari uppskattar.

– Där gör vi en hel del saker tillsammans samtidigt som man kan ta det lugnt, säger hon.

Hon har sedan hon var yngre samlat på kossor i alla former.

– Jag har inte räknat hur många jag har. Jag har också sållat bort en del eftersom jag inte får plats med alla. Men kossorna ska vara svart-vita andra färger ska de inte ha, säger hon och skrattar.

Linda-Mari Johansson har inte några större planer för framtiden annat än att hon gärna skulle vilja åka till Arvidsjaur och hälsa på sina kusiner.

– Sedan skulle jag också gärna åka till Jyväskylä och träffa släktingar där så att de kunde få träffa Theodor. Jag skulle önska att vi kunde göra mer saker tillsammans men allt kostar och det sätter naturligtvis gränser på vad man kan göra.

Just nu känner Linda-Mari Johansson att det ändå känns bra.

– Önskan är att hitta ett jobb som jag klarar av men just nu är jag nöjd, säger hon.