Bara ett par timmar efter att det nya albumet “The tortured poets department" hade släppts kom ytterligare 15 låtar på en ny version av albumet, "The anthology".
Som "stor, sorgsen pop, meditativ teater" – bitvis en katarsisk rensning efter ett avgörande uppbrott – sammanfattar nyhetsbyrån AP de första 16 låtarna som rymmer i princip alla hennes tidigare musikstilar.
Låten "But daddy I love him" är exempelvis ett återbesök i hennes musikaliska rötter: countrymusiken. Ett slags "sagolåt" typisk för Swift framhåller AP:s kritiker – också den mest spännande låten, enligt The Guardians kritiker som ger albumet en fyra (av fem möjliga) i betyg och framhåller att hon lyckas förfina sitt musikaliska uttryck.
The Guardian slår fast att låten handlar om Swifts korta relation med Matty Healy i bandet the 1975, som fick hennes fans att skriva öppna brev och be henne göra slut. "Han var kaos, han var en festare" sjunger Swift.
BBC beskriver hennes sång som "sårbar på ett sätt vi aldrig hört förut".
Att tolka Swifts album som helt baserat på dagböckerna vore dock att göra henne en otjänst framhåller AP för att i nästa andetag notera att albumets femte låt – som fansen brukar tillmäta särskild betydelse på hennes skivor – heter "So long London". Just den låten framkallar "slående paralleller" med en viss engelsk skådespelare som Swift efter sex år bröt upp från under 2023, konstaterar AP.
