Vilka åsikter ska ha rätt att höras?

Kevin Eriksson skriver i fredagens ledare att jämställdheten förtjänar mer än ideologiskt tjafs och syftar på arbetet i kommittén för ett jämställt lagting.

Jag sitter som ledamot i den kommittén, och efter att vi haft höranden med tre personer med en uttalad önskan att styra utfallet av könsfördelningen i parlamentet så föreslog jag fyra personer som jag ville att vi skulle höra en utav. Mitt förstahandsalternativ var Anna-Karin Wyndhamn, och detta var redan den 26 augusti.
Jag nekades detta, med argumentet att hon inte forskat specifikt på parlament. Wyndhamn har doktorsgrad och är verksam vid Göteborgs universitet, där hon forskat på just jämställdhet och likabehandling sedan 20 år. Hon är således en mycket intressant och kompetent person att höra. Dels har hon en gedigen kunskap inom ämnet, dels så har hon en mer balanserad syn på jämställdhet än de tidigare höranden kommittén haft.
Frågan om nekandet av detta hörande har sedan lyfts med ansvarig minister av vår gruppledare och även av mig vid flera tillfällen. Det är praxis att ledamöter får de höranden man begär, så det är synnerligen anmärkningsvärt att så inte skedde.

Slutligen lovade ansvarig minister att frågan skulle lyftas på inkommande möte. När så skedde, så ville man fortfarande förvägra mig detta hörande. Jag meddelade då att ”Jag ser ingen större nytta med att sitta i denna kommitté om man inte får höra olika perspektiv från höranden med stor kunskap i ämnet”. Detta ledde till att flera ledamöter gav mig understöd med argumentet att det knappast skadar att höra en person, och ministern beslutade att så skulle ske.

Ledamot Nina Fellman gick dock inte med på detta med en häpnadsväckande motivering om ”normaliserande av en hatisk debatt som vi tidigare varit förskonade från på Åland”.

Fellman skrev senare en motbjudande insändare i ämnet där hon tämligen oempatiskt karaktärsmördade såväl Wyndhamn, som mitt andrahandsval Ivar Arpi. Vidare så kontaktade hon Ålands radio som bjöd in mig till att debattera ämnet med Fellman, programmet ligger på radions hemsida för den intresserade. Då syftet med arbetet var att få fler kvinnor att ställa upp i lagtingsvalet så kan man ju undra om Fellmans nedvärdering av medmänniskor i radion gjorde att fler kvinnor vill ta del av den sociala miljö som erbjuds inom det politiska livet? Så här trevligt har vi på dagarna, välkommen!
Jag har inte gått ut publikt med detta vid något tillfälle och jag har inte sökt uppmärksamhet, jag har enbart begärt ett hörande.

Trots detta skriver Eriksson att jag är ”lika fånig” som Fellman då jag ”hotat att lämna gruppen om Wyndhamn inte hörs”. Vidare uppmanar Eriksson att man inte ska tjafsa om vem som ska eller inte ska höras. Låt mig här återigen påpeka att jag/vi jobbat för detta hörande sedan slutet av augusti på alla tänkbara sätt, innan jag tog till denna drastiska metod.
Eriksson förvånar mig här. Det är en enorm skillnad på kräva att man tar del av tillgänglig information, och att kräva att man INTE ska få ta del av tillgänglig information.
Det är anmärkningsvärt att man inte klarar av att se den skillnaden, och dessutom skriver det i en ledare.
I detta fall så ledde mitt handlande till att jag fick understöd och att hörandet ska bli av, och jag ångrar ingenting. En kommitté som inte tål att ta del av all kunskap har enligt min mening förlorat sitt existensberättigande.

Eriksson må kalla mig fånig, men han bör fundera på alternativet. Vad blir effekten av att politiker fattar beslut baserade på höranden som enbart tillåts vara av en viss åsikt? Vill verkligen Eriksson att vi lägger ”det ideologiska tjafset” åt sidan och fattar politiska beslut baserat på ensidig information, och tystar oönskad forskning? Vem ska ha tolkningsföreträde när det gäller att välja ut vilka höranden som ska förbjudas? Jag tänker alltid med alla till buds stående medel arbeta emot den deplattformering som är på så stark frammarsch.

Om vi inte vänder den här utvecklingen nu, så kan det nog komma en dag då Eriksson saknar de där ”fåniga” politikerna som ställde krav och gjorde vad som krävdes för att alla åsikter ska få komma till tals.

Stellan Egeland
Obunden samling