Vi behöver fler vägar in på arbetsmarknaden

Jag läste med intresse insändaren ”Arbetslösheten stiger när tillväxtpolitiken saknas” och delar viljan att stärka Ålands tillväxt och företagsklimat. Men det finns också en annan verklighet som vi inte pratar tillräckligt om och det är vad som händer efter gymnasiet, vägen in i arbete och hur människor fastnar i ett system som inte är byggt för alla.

Arbetslösheten på Åland har legat kvar på en hög nivå, ungdomsarbetslösheten är betydande och antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt det senaste decenniet. Det här är inte bara siffror. Det är människor som vill och kan arbeta men som gång på gång faller ur systemet och inte hittar en väg in.

En avgörande punkt som sällan lyfts är övergången mellan skola och arbetsliv. Vi har blivit bättre på att ge stöd tidigare i skolsystemet, men steget vidare till studier eller jobb är fortfarande bräckligt för många. Jag möter unga som klarar grundskolan och gymnasiet med stöd, men som sedan fastnar. Inte för att viljan saknas, utan för att utbildningssystemet och arbetslivet inte riktigt vet vad de ska göra med dem.

Universitet och högskolor bygger ofta på självständighet, snabba omställningar och höga krav på egen struktur. Det passar vissa, men inte alla. Samtidigt har arbetslivet förändrats. De jobb som förr kunde fungera som en första väg in finns knappt kvar. Effektivisering och digitalisering gör att nästan alla arbeten kräver tempo, flexibilitet och utbildning.

Arbete som fortfarande behöver göras som enklare underhåll och praktiska uppgifter inom kommuner, landskapet och företag organiseras ofta på sätt som inte passar de som behöver tydligare ramar eller mer tid. Om arbetet finns men människorna inte passar in i hur vi organiserar det, då är det inte människorna som är problemet utan systemen.

Vi måste kunna skapa meningsfull sysselsättning som ger trygghet och värdighet. Arbete ska inte bara vara något man klarar av, utan något man kan leva på. När människor stängs ute från arbetslivet förlorar de också sammanhang och rutiner. Det påverkar den psykiska hälsan och skapar en ond cirkel.

Därför räcker det inte att bara tala om tillväxt. Vi behöver bättre övergångar från skola till arbete, fler anpassade vägar in på arbetsmarknaden och tätare samarbete mellan skola, arbetsgivare och samhälle. Ingen ska lämnas ensam när studierna tar slut.

Stöd i skolan är viktigt, men om vi släpper taget i vuxenlivets start har vi inte gjort jobbet färdigt. Ett samhälle som tar ansvar ser hela kedjan från utbildning till arbete och delaktighet.

Tillväxt är viktigt. Men det är inte allt. Vi måste också bygga en arbetsmarknad och ett utbildningssystem som tar tillvara alla människors vilja och förmåga.

Henrik Löthman (S)