Vems händer håller Ålands data?

Många av oss hade svårt att tro våra ögon och öron när vi förra veckan fick ta del av den amerikanska presidenten Donald Trumps utspel. Mycket kan sägas och har redan sagts, men i spåren av dessa utspel blir det allt tydligare att vi i Europa måste stå på egna ben och att det är dags för oss alla att se över vad vi kan göra för att minska sårbarheten och bli av med USA-beroendet. Det gäller både på individplanet, i företag och i den offentliga sektorn. För det handlar inte längre bara om politik. Det handlar om beredskap och om hur vi stärker vår samlade resiliens, även i det åländska samhället.  

Det talas om att Europa måste öka sin ”digitala suveränitet”. Europa har länge varit vidöppet för de amerikanska techbolagen samtidigt som det europeiska ekosystemet av techbolag inte vunnit motsvarande mark. Det räcker bara att se på den egna vardagen för att konstatera att många av oss är fast i ett amerikanskt techmoln samtidigt som vi delar känsliga uppgifter om oss själva och närstående till dessa bolag. Det har fungerat väl, men som världen utvecklas kan vi varken som individer eller samhälle förlita oss enbart på dessa lösningar. 

Att Europa befinner sig i detta läge har vi till mångt och mycket oss själva att skylla. Fokus har inte legat på att stärka unionen utan i stället har byråkratin och regleringar fått regera. 

Avregleringar är förvisso på gång och inte minst är förenklingspaketen från EU-kommissionens steg i rätt riktning, men mer måste till. Här nämns bland annat förslag som att offentliga upphandlingar kan bidra starkt till att skapa intäkter till europeiska företag som sedan kan användas för produktutveckling. Detta genom att säga att hälften av av pengarna som spenderas på offentliga system behöver gå till europeiska företag. Detta kräver dock tid och lagändringar men det är uppenbart att EU borde komplettera dagens upphandlingsregler med tydliga kriterier som premierar europeisk utveckling och ägande i strategiska system.

På individnivå, men även hos våra mindre åländska företag, behöver vi också ställa oss frågan om vi verkligen måste sitta fast i dessa amerikanska system. Det medför både en affärsrisk och osäkerhet kring hur vår data hanteras. 

Så vad finns det då för alternativ ute på marknaden? För den som är intresserad finns det redan i dag alternativ till till exempel Google, Microsoft och Whatsapp. Alternativ finns och de är inte dåliga, vilket många tror. Det handlar snarare om att vi inte alla gånger känner till dem. 

För den som vill och känner sig mogen att se över möjligheterna kan man gott och väl prova lösningar som till exempel Nextcloud, Proton Mail, Qwant, Mistral AI eller Element för att ersätta några av de mest använda amerikanska tjänsterna. Samtidigt ska sägas att det kräver en del av användaren innan man är van, men frågan är om inte det är värt det? För vad händer ifall Trump får för sig att hota med avstängning av tjänsterna till Europa eller om all din data försvinner? Ingenting är omöjligt i de tidevarv vi lever i och i värsta fall kunde en sådan avstängning medföra att stora delar av vårt samhälle slutar att fungera. Europa behöver stå mer på egna ben och allt börjar med de val vi gör som individer i våra privatliv men även i våra yrkesroller.