Ledare
En allt större oro för den åländska självstyrelsen börjar träda fram bland allmänheten. Det är dags för samhället i stort att fråga sig vad vi kan göra för att vända oron till optimism. Att se möjligheter med självstyrelsen.
Daniel Eriksson
Vem tar ansvar för självstyrelsens framtid?
Den växande oron bland ålänningar över självstyrelsens framtid kräver politisk handling.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Är självstyrelsen döende? Det frågar sig en anonym insändarskribent i onsdagens tidning. Att frågan väcks är inte orimlig. Frågan är synnerligen adekvat att ställa. Det bekräftas av intresset för insändaren på tidningens hemsida och av det växande antalet läsare som hör av sig till tidningen med en allt mer uttalad oro kring ämnet.
Självstyrelsen sägs av en del inte längre engagera ålänningar och på ytan kan det säkert uppfattas så. Men för många ålänningar är självstyrelsen och vårt svenska språk enormt viktigt och det är trots allt självstyrelsen som gör att vi kan bo och verka på Åland med hög servicenivå och ett relativt stort välstånd.
Jämfört med många andra regioner sticker Åland tack vare självstyrelsen ut på område efter område och vi har möjligheter att själva bestämma över vår vardag. Tyvärr tas detta alldeles för ofta för givet, men så enkelt är det inte. Som mycket annat i vår värld behöver saker och ting vårdas och utvecklas. Det gäller även självstyrelsen, men tyvärr fastnar våra politiker många gånger i mer realpolitiskt greppbara frågor och glömmer bort vikten av att vårda och utveckla självstyrelsen även ur ett mer långsiktigt perspektiv.
Samtidigt kan inte övriga delar av samhället lägga frågan helt åt sidan. Även aktörer som det åländska näringslivet och den tredje sektorn måste inse vikten av en levande självstyrelse och möjligheterna med densamma.
Det offentliga lägger i dag betydande resurser på en rad lagstadgade och frivilliga åtaganden. Samtidigt hamnar det strategiska arbetet med att utveckla självstyrelsen ofta i skymundan.
Självstyrelsen förväntas bara rulla av sig själv utan att större insatser görs utöver väldigt specifika, men för den delen även viktiga, insatser som försöken att revidera självstyrelselagen. Det finns en tendens att låta självstyrelsen löpa på i bakgrunden, samtidigt som detaljfrågor om enskilda anslag dominerar, vilket riskerar att försvaga den långsiktiga idé- och reformdiskussionen. Trots att mycket annat kunde göras för att hålla frågan levande i flera delar av vårt samhälle.
Hur har det blivit så? Varför finns inte en samlad politisk rörelse eller ett samlat samhälleligt engagemang kring självstyrelsens utvecklande och framtid? Kunde man inte nyttja erfarenheterna från Bärkraftsarbetet för att få fart på diskussionen om vår självstyrelse på flera nivåer i vårt samhälle?
Självstyrelsen är Ålands viktigaste instrument för utveckling och samhällsbyggande. Här måste främst politiker ta ett större ansvar och våga driva frågan om självstyrelsen vidare - även i mer konkreta former, med insatser för att skapa engagemang i alla delar av samhället.
Samtidigt kan inte övriga delar av samhället lägga frågan helt åt sidan. Även aktörer som det åländska näringslivet och den tredje sektorn måste inse vikten av en levande självstyrelse och möjligheterna med densamma.
Det är viktigt att vi inte hamnar i uppgivenhet utan att vi tillsammans ser möjligheterna med självstyrelsen. För självstyrelsen är så mycket mer än landskapsregeringens interna budget, havererad skattegräns och skärgårdstrafik. Med självstyrelsen ges möjligheter för oss ålänningar att själva få bestämma om allt från hur våra skolor och sjukvård ska se ut till hur vi vill att jordbrukspolitik och kommunalskatter ska se ut, men även saker som handel med utsläppsrätter. Här finns möjligheter och just därför måste det politiska Åland göra större insatser för att skapa förutsättningar för en bredare dialog kring självstyrelsen, för att Åland ska kunna ta sats inför de kommande hundra åren.
