Ledare
Carl Fredrik Reuterswärd skulptur ”Non-Violence” utanför Förenta Nationernas högkvarter i New York.
Daniel Eriksson
Världen utan FN vore trots allt sämre
Lagom till 80-årsdagen är FN mer dysfunktionellt och ifrågasatt är någonsin. Men världen vore helt klart en sämre plats utan världsorganisationen.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
När Förenta nationerna (FN) firar 80 år av mer eller mindre lyckosamt fredsbevarande levererar ”ledaren för den fria världen” ett generalangrepp på världsorganisationen i sitt tal i dess hjärta generalförsamlingen. Inte speciellt förvånande med tanke på att USA är på väg att lämna Världshälsoorganisationen WHO, klimatuppgörelsen Parisavtalet, Unesco och FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Donald Trumps USA, som varit FN:s största finansiär, har för länge sedan slutat betala sina avgifter och dragit ned på bidragen vilket lamslagit många av FN:s humanitära projekt.
FN må var långt ifrån den effektiva konfliktlösare organisationen var tänkt som, men den är det bästa vi har för att hantera de stora globala problem som världen tampas med.
Petter Lobråten
FN grundades efter andra världskrigets slut 1945, med det huvudsakliga syftet att förhindra framtida krig genom erbjuda ett forum för samtal och samarbete mellan världens nationer. Men för att få med stormakterna Kina, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland var man tvungen att erbjuda dem en plats i det exklusiva permanenta säkerhetsrådet med möjlighet att lägga in veto mot förslag som gick emot deras egna intressen. En mekanism som flitigast utnyttjats av Ryssland. Nu senast för att stoppa resolutioner om Rysslands anfallskrig mot Ukraina vilket president Alexander Stubb tog upp som ett exempel på säkerhetsrådets misslyckande när han framförde de nordiska ländernas hälsning till FN-mötet. Kriget mot Ukraina har funnits på säkerhetsrådets agenda i elva år, utan nämnvärda resultat.
Ett annat aktuellt misslyckande är FN:s oförmåga att ingripa för att stoppa Israels folkmord i Gaza. Här är det USA som med sitt veto hindrar FN från att agera. För inte tala om FN:s handfallenhet inför inbördeskriget i Sudan och dess svältkatastrof, världens värsta.
Dagens läge påminner om situationen under Kalla kriget då säkerhetsrådet ofta var helt låst eftersom USA och Sovjetunionen använde veton mot varandra. FN kunde då nästan aldrig agera i de stora konflikterna, utan fick främst ägna sig åt humanitärt arbete och fredsbevarande i mindre kriser.
Men trots denna inbyggda tandlöshet behöver vi FN. Det är det enda forumet där alla världens länder kan mötas för att lösa planetens gemensamma problem. FN:s klimatpanel IPCC har sammanställt den tillgängliga vetenskapliga kunskapen som otvetydigt visar att människan numera är huvudorsaken till jordens snabba uppvärmning. Bara tillsammans kan vi skapa lösningar och minska effekterna.
Vi har FN:s atomenergiorgan IAEA och Ickespridningsavtalet, att tacka för att kärnvapnen inte spritts mer. Deras inspektioner har gett världen värdefull kunskap om hur långt exempelvis Iran kommit i att skaffa sig kärnvapen.
Med sina mer eller mindre lyckade fredsbevarande operationer har FN genom åren lyckats dämpa en rad väpnade konflikter från att blomma ut i fullskaliga krig.
FN må var långt ifrån den effektiva konfliktlösare organisationen var tänkt som, men den är det bästa vi har för att hantera de stora globala problem som världen tampas med. Alla forum för möten och samtal är värdefulla i en värld som alltmer präglas av protektionistisk chauvinism.
