Varför uteblev en offentlig upphandling?

Kommuneras socialtjänst (KST) hyr Hotell Grelsby Strand för 17.000 euro i månaden för 14 klienter, fick vi läsa i Ålandstidningen den 27 augusti. Visserligen är det väl positivt att Blåbärsstigens och Svedgränds klienter får flytta till högklassigt boende medan deras hem renoveras. Bara prislappen sticker i ögonen.

Över tusen euro per person för ett rum med badrum för varje klient, två eller tre kök, två vardagsrum, ett par personalrum och en lite större tvättstuga plus något till förråd. Det är ungefär de lokalerna som täcker 14 klienternas och personalens behov på liknande KST-boenden och det är inga lyxboenden, men enkla och ekonomiska.

Varför uteblev en offentlig upphandling när hela avtalet totalt handlar om lite drygt en halv miljon euro (uppgifterna från tidningen)? Det är lätt att räkna ihop hyreskostnaderna till den 31 mars 2028. Varför har någon annan hotellägare har inte haft möjligheten att lägga om sin verksamhet när övernattningsläget inte är lysande just nu? Låt företagarna ge ett anbud i stället för KST som i princip endast har tagit fram två förslag!

Ålands landskapsregering har framställt ”Handbok i offentlig upphandling i landskapet Åland” och där påpekas att offentlig sektor ska följa det upphandlingsrättsliga regelverket för att säkerställa kostnadseffektiv hantering av skattepengar och konkurrens. Behöver inte KST följa dessa regler? ”Det är också förbjudet att dela upp en upphandling … i syfte att kunna genomföra direktupphandling”, läser vi i handboken. Hur tänker KST:s tjänstemän?

En offentlig upphandling skulle ha varit ändamålsmässig. Tiden sedan i våras när Folkhögskolans alternativ visade sig inte vara lämplig skulle väl räckt med marginal att förberedda en sådan. Då slipper KST:s tjänstemän polisanmälningen framåt i tiden om slöseri med skattepengar (tänk på Medis).

Skattebetalare