Varför ska inte Åland leda med gott exempel?

Den nya tobakslagen är nu under behandling i Ålands lagting. Ålands självstyre ger oss möjligheten att göra en markering i Norden för barn och ungas hälsa i stället för att släpas med i gamla osunda vanor och dra barnen ner med oss.

Lagar påverkar attityder och beteende över tid. Den föreslagna lagen ger oss möjlighet att göra en tydlig och välbehövd markering kring det som hela Norden redan vet men inte vågar eller har politisk momentum att agera: det är dags att sätta hårt mot hårt när det gäller tobaksindustrins flörtande med barn och ungas hälsa.

Kunskap har vi redan; nu behövs politisk handlingskraft. Att använda självstyrelsen för att göra klokare än andra är på intet sätt fel. Genom att skydda barn och unga mot miljardindustrier som kretsar kring beroendeframkallande, hälsofarliga ämnen kan Åland ta den nordiska taktpinnen i en gammal fråga där resten av Norden behöver lite draghjälp. Vi behöver inte följa med i dåliga beslut – det är väl hela tanken med vårt självstyre.

Efter ett par decennier av minskande användande av nikotinprodukter (tack vare mer restriktiv lagstiftning mot cigarettrökning på offentliga platser som ändrade attityderna och beteende snabbt) ökar nu användandet av nikotinprodukter, särskilt bland barn och unga, tack vare snus. Ungdomar lockas lätt av smaksatt snus och allt fler använder tungt beroendeframkallande ”vit” snus. Detta är förstås ingen slump, utan ett resultat av en medveten strategi från tobaksindustrin som gått på knäna ett tag på grund av den strängade (och välfungerande) lagstiftningen som sattes på plats för att stävja rökning.

Lagar har makt att påverka attityder och beteende, men det har även ledande media. Varför Daniel Dahlén anser att det är ett felaktigt sätt att använda självstyrelsen att genom lagstiftning skydda barn och ungas hälsa i stället för att skydda tobaksindustrin som främjar beroende och ohälsa kan jag inte förstå. Kanske chefredaktören kan redogöra för sina tankar – varför står inte barn och ungas hälsa i främsta rum – och varför ska inte Åland leda med gott exempel i Norden genom sin självstyrelse?

Aino Waller (S)

Doktorand i socialpolitik

Sexbarnsmor

Erica Lindberg (S)

Master i socialvetenskap

Fyrabarnsmor

Publisher Daniel Dahlén svarar:

Tack för er insändare. Det är viktigt med några förtydliganden. Jag delar målet med färre nikotinberoende. Vägen dit skiljer sig däremot betänkligt. Jag sätter större tilltro till individens ansvar och till åtgärder som stärker ungas motståndskraft än till nya förbud i människors privatliv.

Dessutom är förslaget inte träffsäkert utan det lär snarare leda till att konsumtionen flyttas till nätet, färjorna och Sverige. Där lagtinget varken kan reglera utbudet eller nå unga med information och stöd.

Poängen i ledaren är därför inte att Åland ska ”släpas med i gamla osunda vanor”, utan att lagtinget bör undvika symbollagstiftning som är svår att övervaka, snedvrider konkurrensen för lokala handlare och flyttar handeln bort från åländsk kontroll.

Att göra klokare än andra innebär inte automatiskt hårdare förbud. Självstyrelsens styrka ligger i att kunna välja åtgärder som faktiskt fungerar, som till exempel informationsinsatser, snarare än hårdare lagstiftning. Detta samtidigt som vi vågar lita på människors förmåga att fatta egna beslut.