Ålandstidningen
Ledare
Vad vore Åland utan ÅCA?
Vill vi behålla den åländska mjölken på våra frukostbord, behöver såväl konsumenter som handlare ta sitt ansvar och välja åländskt aktivt.
Publicerad
Ålandstidningen
Efter att ha gjort ett bra jobb med att lotsa ÅCA:s genom de senaste årens mjölkkris går ÅCA:s vd Joakim Blom vidare mot nya utmaningar. Det är bara att önska lycka till och hoppas att ÅCA lyckas i sin rekrytering av hans efterträdare.
Ålands centralandelslag är inte vilket bolag som helst. Grundat 1921 av ett antal olika andelslag som insåg det kloka i att samarbeta, har ÅCA blivit en självklar del av den åländska livsmedelsförsörjningen och i förlängningen den åländska identiteten.
Vilket inte är så svårt att förstå då butikspriserna på de flesta av de åländska varorna generellt är mycket högre än på importerade lågprisalternativen. Ansvaret vilar verkligen inte bara på konsumenterna, utan lika mycket på de åländska handlarna.
Utanför Åland har står varumärket för kvalitet. Efterfrågan på ÅCA:s mjölkprodukter är rekordhög i Finland samtidigt som mjölkvolymerna på Åland minskar. 2024 uppgick ÅCA:s mjölkinvägning till knappt 12 miljoner liter, att jämföra med nästan 14 miljoner liter år 2021. Mjölkgårdar slår igen eller levererar till konkurrenten Arla i stället. Det är naturligtvis en fråga om att maximera sin lönsamhet för alla inblandade.
Sist och slutligen är det vi konsumenter som väljer om vi vill stöda Ålands lokala livsmedelsproduktion. Om vi inte gör det är risken överhängande att ÅCA slutar med mjölkproduktion och istället satsar på betydligt smalare segment som exempelvis exklusiva delikatessostar.
Som Joakim Blom konstaterade i en intervju i Ålandstidningen den 14 maj är det en allmän trend att konsumenter söker sig till lågprisalternativ. Men i Finland förlorar de inhemska företagen lite, och i Sverige ökar de. ”Det är ålänningarna som sticker ut genom att i större utsträckning välja bort lokalproducerat”, påpekar han.
Ålandstidningen
Vilket inte är så svårt att förstå då butikspriserna på de flesta av de åländska varorna generellt är mycket högre än på importerade lågprisalternativen. Ansvaret vilar verkligen inte bara på konsumenterna, utan lika mycket på de åländska handlarna. Om de sänkte vinstmarginalen på just lokalproducerat skulle åländska livsmedel inte behöva vara betydligt dyrare och förhoppningsvis sälja i större volymer. Vilket skulle få välgörande effekter genom hela produktionskedjan till fromma för hela Åland, vår livsmedelsberedskap, våra arbetsplatser, öppna fält och biologisk mångfald.
