Ledare
Det finns brister i hur lagtingets arbete är uppbyggt och fungerar – men ändå verkar det vara som förgjort att få till en förändring och utveckling av det åländska parlamentet.
Daniel Eriksson
Varför kan inte lagtinget utvecklas?
I många omgångar har lagtingets sätt att bedriva det parlamentariska arbetet diskuterats, och lika många gånger har det lett till noll och intet i fråga om förändring. Så också i år. Varför är lagtingets arbete som hugget i sten och oföränderligt?
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Med jämna mellanrum återkommer debatten om lagtingets sätt att bedriva sitt arbete, så också på den här ledarsidan. Men samtidigt som våra folkvalda talar i timmar om behovet av förändring i samhället i allmänhet och den offentliga sektorn i synnerhet tycks ett område vara fredat för all framtid: lagtinget.
Allra mest påtagligt belv det i ett meningsutbyte i den nyss avslutade budgetdebatten mellan Andreas Kanborg (Ob) och Harry Jansson (C). Obunden samling har i sin skuggbudget föreslagit att lagtingets ersättarsystem ska avskaffas och att regeringens ledamöter ska ta plats i lagtinget i stället för de ersättare som inte vann folkets tillräckliga förtroende för att ta en plats i det åländska parlamentet.
Om vi för ett ögonblick lämnar frågan om huruvida förslaget från Ob är bra eller inte, så kan vi konstatera att Harry Janssons replik till Andreas Kanborgs anförande fick det att låta som att Obundna vill stjälpa hela självstyrelsen över ända med sitt förslag. ”Vill Kanborg verkligen förstöra parlamentets möjligheter att över huvud taget fungera”, dundrade C-veteranen och menade att om ministrarna tog plats i lagtinget skulle majoriteten inte längre kunna ha majoritet i utskotten, och därmed, får man anta, skulle då parlamentet var förstört.
Jansson har förstås en poäng i det – om man förutsätter att allt måste fungera så som det gör i dag, men minus ersättarna. Man kunde i stället ha sett Ob:s förslag som en ingång till en bredare diskussion om hur dagens system fungerar, eller inte fungerar, sett till att lagtinget har förändrats radikalt de senaste åren. I dag har vi nio lagtingsgrupper, varav fyra är ”enmanspartier”. Enbart i talmanskonferensen har samtliga partigrupper representation, i övriga utskott får således inte alla plats och vissa ges därför heller inte möjlighet att delta i den ack så viktiga utskottsbehandlingen av ärenden som exempelvis budgeten.
Det finns alltså skäl till att fundera om dagens system är optimalt – och i den diskussionen kunde också ersättarsystemets vara eller icke vara kunna utgöra en bit i läggandet av ett nytt pussel.
Ersättarsystemet har brister, det går inte att förneka. Ett antal ledamöter blir för sin jobbsäkerhets skull helt beroende av att den sittande regeringen håller, och mer än en gång har det i lagtinget ifrågasatts om dessa ledamöter röstar enligt sin övertygelse eller för sitt uppehälle. Bara misstanken om det senare riskerar att sänka ett redan lågt förtroende för politiken.
Mer än en gång har det i lagtinget ifrågasatts om dessa ledamöter röstar enligt sin övertygelse eller för sitt uppehälle. Bara misstanken om det senare riskerar att sänka ett redan lågt förtroende för politiken.
Jonas Bladh
Utskottens arbete borde också ses över. Trots att offentlighetslagens grundtanke är att allt som inte absolut behöver vara hemligt ska vara offentligt, så är det, i de flesta fall, helt avgörande utskottsarbetet hemligt om inte utskottet självt beslutar att hålla ett offentligt hörande.
Detta är problematiskt inte bara för väljarna, som inte kan ta del av detta avgörande arbete, utan också för de parlamentariker som inte sitter med i utskotten. I budgetdebatten efterfrågade Veronica Thörnroos (PÅ) siffror på hur mycket den enskilda elkonsumenten kan förvänta sig att elräkningen sänks när landskapet ger Kraftnät Åland 40 miljoner euro. ”Jag har inte de siffrorna här, men de kan finans- och näringsutskottet få”, svarade lantrådet Katrin Sjögren (Lib). Problemet är att Thörnroos inte sitter i utskottet och således inte kommer få ta del av siffrorna.
En översyn av lagtingets arbetssätt bör innehålla en revidering av stängda-dörrar-principen för utskotten. Följ i stället grunden för offentlighetslagen, ha öppna utskott, men när allt för känsliga samtal måste föras så besluta att hålla dessa bakom stängda dörrar. Demokratin kan omöjligen förlora på det.
Till sist en käpphäst; arbetsschemat. Lagtingets många och långa uppehåll ställer varje år till problem. Finans- och näringsutskottets ordförande John Holmberg (Lib) tog i en insändare i september den viktiga Kanta-lagen som det senaste exemplet på en lag som fick stressas genom lagtinget för att församlingen skulle gå på höstlov. Det är dags att lagtinget blir ett modernt parlament om anpassar sitt arbetsschema efter ett modernt samhälle med plenum året runt, med undantag för sommaren.
