Uran och Ryssland

Vännen Simon Holmström gör mig mycket besviken. I artikeln om klimatlag kommer han med ren desinformation om kärnkraftens beroende av Ryssland. Uran finns över hela jorden och utvinns på många platser. Ryssland har ungefär 8 procent av världens urantillgångar och utvann 2020 bara cirka 6 procent av världens uran. De största tillgångarna finns i Australien, Kazakstan och Kanada. Betydande tillgångar finns också i södra Afrika och Brasilien.

Tillgången på uran är god och de flesta länder har lager, som täcker behovet för några år framåt. Uran är dessutom inget fossilt bränsle, det är en metall.
Sverige är med i Euratom Supply Agency (ESA), som koordinerar medlemsstaternas uranköp. 2021 fördelades inköpen ganska jämnt mellan Ryssland, Kanada, Namibia, Kazakstan och övriga, främst Australien. Man är inte på något sätt beroende av ryskt uran. I Sverige finns Westinghouse kärnbränslefabrik. De tillverkar bränsleelement på beställning och tar då emot uran, som ägs av beställaren. Här har det förekommit upp till 50 procent ryskt uran men inget sådant bränsle har levererats till svenska kraftverk. Däremot syns det i importstatistiken. (källa: energiföretagen.se)

Jag kan inte hitta bekräftelse på att Rosatom håller på med ”många nya kärnkraftsprojekt i EU”. Det skulle vara i Ungern men projektet har inte startat och har stött på motstånd genom Ukrainakriget. I Turkiet är ett bygge igång, men de är inte med i EU. Det planerade kärnkraftverket, som finsk/ryska Fennovoima skulle bygga har pausats. Med stor sannolikhet kommer kontraktet att rivas och man kommer att söka annan leverantör.

Olkiluoto 3 är i drift och har en effekt på 1600 MW och årsproduktion på 12,8 terawatt timmar (Twh). Vindkraftparken Markbygden under uppförande i Sverige skall ge 12 Twh och kräver 450 km2 mark, skövlad skog och natur. Uppräknad till 12,8 Twh skulle arealbehovet bli 480 km2, nästan halva fasta Ålands yta. Grönskande skogar är väsentliga för att skydda klimatet. Hur stort är det värdet ställt mot oplanerad elproduktion?
Holmström missar fullständigt det faktum att moderna vindkraftverk är beroende av de sällsynta metallerna neodymium och dysprosium. De används vid tillverkning av generatorer till vindkraftverken och det är Kina som står för 97-98 procent av framställningen. Här kan man tala om beroende.
Till vindkraften (och många andra produkter) behövs nickel och där är Ryssland en av de största leverantörerna. Vindkraften är alltså beroende av leveranser från Kina och dessutom av ämnen som det råder brist på.
Något liknande beroende har inte kärnkraften. Faktum är att kärnkraften medverkar i avvecklingen av kärnvapen. Sedan nedrustningsavtalen 1987 har militärt uran ombearbetats till civilt kärnbränsle och använts i kärnkraftverk.
Tyvärr är det inte första gången Holmström och Hållbart initiativ sprider desinformation om kärnkraften. Man ökar inte sin trovärdighet genom att sprida felaktiga uppgifter, tvärtom.
Jan Grönstrand