Unionen på väg att bli hel igen?

Det har snart gått sju år sedan Storbritannien lämnade den Europeiska unionen. Sedan har landet halkat efter sina tidigare unionskollegor vad gäller tillväxt, man har tappat kvalificerade arbetsplatser, handelshinder har skapat problem och landet har brist på arbetskraft inom viktiga områden. Det har med andra ord inte varit den framgångssaga som Boris Johnson, Nigel Farage och andra ledande brexitförespråkare målade upp under valrörelsen.

För EU kom brexit som en smärre chock, men unionen har klarat sig väl, men samtidigt har unionen inte känts hel sedan ett av de bärande länderna lämnade.

Nu tycks det dock som att Storbritannien inom några år åter kan ansöka om medlemskap. Andy Burnham, som tog över som premiärminister i somras, öppnade i sitt tal till Labours kongress för att utreda ett återinträde i unionen. Han konstaterade att brexit gjort ”mer skada än nytta” för landet och att han nu vill utreda hur Storbritanniens långsiktiga förhållande till EU ska se ut.

Det finns förstås flera bottnar i detta. Det skäl till att utreda om Storbritannien ska ha ett närmare samarbete, en tullunion eller ett fullvärdigt medlemskap i framtiden beror förstås först och främst på de ekonomiska, handelsmässiga och arbetskraftsrelaterade problem som landet står inför.

Men det finns också andra inrikespolitiska skäl för Burnham att glänta på dörren till EU igen. Dels är opinionen sådan att labour tippas tjäna på det, upp till sju procentenheter enligt bedömare som Guardian talat med, då hälften av landet stöder ett återinträde medan bara 28 procent motsätter sig det.

Men det handlar också om att hålla ihop den egna unionen. I september gjorde ledarna för Skottland, Wales och Nordirland gemensam sak och krävde att få rösta om större oberoende från Storbritannien. En av de viktigaste anledningarna är att man vill ansluta sig till EU. 

Ännu återstår förstås lång väg innan en medlemsansökan skickas från London. Och med tanke på att Nigel Farage och hans Reform UK gått oerhört starkt framåt de senaste åren kan alla försök till återanslutning snabbt begravas om det blir maktskifte i nästa val som ska hållas senast 2029.

För EU blir det en intressant diskussion medlemsländerna emellan om Storbritannien åter vill gå med i klubben. Unionen blir självklart starkare med britterna som medlemmar, både ekonomiskt, politiskt och – vilket inte är minst viktigt i dessa tider – säkerhetsmässigt.

Men samtidigt måste EU ställa sig frågan om det ska vara svängdörrar för medlemskap. Att hoppa av under buller och bång, bara för att några år senare när ekonomin hackar på nytt vilja vara med i gemenskapen är förstås inget bra förhållande. Regelverket kring medlemskap i och utträde ur unionen måste förtydligas så att brexitproblemen inte återupprepas om fler länder drabbas av populister som vill vinna kortsiktiga inhemska poänger. Om man inte hittar en bättre ordning kommer EU att förlora i politiskt anseende.

För Finland och övriga Norden skulle dock ett återinträde för Storbritannien förmodligen vara till godo. Historiskt har de nordiska länderna haft ett gott samarbete i Bryssel med sina brittiska kollegor, och Nordens roll skulle stärkas om den axeln byggs upp på nytt.

Mycket vatten ska ännu rinna under Tower bridge innan de brittiska kamraterna åter kan ta sina platser i Bryssel, men Andy Burnhams öppning för den utvecklingen är välkommen en värld där Europa måste stå enat och starkt.