Ung och kvinna? Välkommen till en sämre värld

Att som ung och kvinna ständigt behöva bevisa sin kompetens för att bli tagen på allvar och behandlad som en jämlike borde tillhöra det förflutna. Men en ny undersökning från Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) visar att så inte är fallet. 

Diskrimineringen mot kvinnor har ökat sedan den senaste undersökningen för fem år sedan (från 39 procent till 47 procent). Att vara ung och kvinna ger en dubbel utsatthet, anger en stor del av de som upplever sig vara diskriminerade som orsak. De utsätts i hög grad för både köns- och åldersdiskriminering. 

Undersökningen bygger på enkätfrågor och intervjuer. I intervjuerna framkommer att förlegade attityder i högsta grad lever kvar i vårt samhälle.

Unga kvinnor beskriver att de inte blir tagna på allvar i professionella eller sociala sammanhang utan blir behandlade som ”mindre vetande” och att de ständigt måste bevisa sin kompetens på ett sätt som deras manliga kollegor inte behöver. 

Särskilt i mötet med äldre män finns en upplevelse av att det förutsätts att kvinnorna inte vet vad de pratar om, vilket tvingar dem att prestera på en högre nivå för att vinna förtroende.

Har vi verkligen inte kommit längre? Vi har så stor kunskap i dag att det inte borde vara möjligt att det fortfarande ser ut så här. Är det så att alla jämställdhetspolicyer och -planer som tas fram bara hamnar i bokhyllorna och samlar damm? När kvinnor och unga tar mer plats kan det ge en bakslag mot jämställdhet, och samtidigt normaliserar sociala medier hat – och det hatet vänder sig i hög grad mot unga, kvinnor och minoriteter. En osäker omvärld ökar ofta behovet av att hitta syndabockar vilket också tenderar att slå mot vissa grupper. Är det här orsaken till att siffrorna ser ut som de gör?

Den förra undersökningen gjordes för fem år sedan, kanske var kunskapen om diskriminering något lägre då, vilket gör att siffrorna kan ha ökat något. Men så mycket mer medvetna än för fem år sedan kan vi knappast vara att det förklarar en skillnad från 39 till 47 procent. Speciellt inte när siffrorna för de män som uppger sig ha blivit diskriminerade ligger kvar på samma siffra som år 2020, 27 procent.

Diskriminering drabbar alla grupper, men enligt Åsubs undersökning i högre grad kvinnor, yngre personer, personer med annat modersmål än svenska och personer som tillhör en minoritet. 

Rädsla för att bli stämplad som besvärlig, bristande tilltro och sociala risker med att Åland är så litet och ”alla känner alla” gör att få anmäler. Undersökningen visar också att kunskapen om var man ska vända sig är låg. Endast 47 procent av respondenterna kände till att man kan anmäla diskriminering till Ålands ombudsmannamyndighet. 

Som med så mycket annat är kunskap och medvetandegörande en nyckel här. Upplevd diskriminering sker överallt och arbetet behöver göras genomgående i samhället. Att få till en attitydförändring tar tid och kräver långsiktigt arbete från barnomsorg till arbetsplatser och myndigheter. Det ska naturligtvis göras och det som redan görs ska göras bättre. 

Källorna i utredningen pekar också ut konkreta åtgärder att ta till för att stärka förtroendet för de instanser som ska motverka diskriminering. Här listas bland annat att öka Ålands ombudsmannamyndighets synlighet, att sänka tröskeln för anmälan och att bättre samordna hälso- och sjukvården, socialvården och äldreomsorgen för att undvika att personer med funktionsnedsättning eller äldre faller mellan stolarna. 

Det finns inga ursäkter. Åsubs undersökning visar svart på vitt hur det ser ut, identifierar problem och uppmanar till åtgärder. Arbetet kan synas abstrakt och svårt, men det är inget skäl till att inte göra det. Och även om mycket redan görs så kan det på långt när inte vara tillräckligt om siffrorna på fem år inte blivit bättre, utan sämre. När Åsub genomför undersökningen nästa gång ska de här siffrorna ha sjunkit, allt annat vore ett stort misslyckande.