Trump förtjänar beröm – men inte fredspriset

Som ledarsidan tippade förra veckan fick inte USA:s president Donald Trump se sin dröm om Nobels fredspris gå i uppfyllelse, trots att han och hans anhängare närmast krävt det – och trots att han tvingat fram ett fredsavtal mellan Israel och Hamas.

Maga-rörelsen gick förstås i taket. Vita husets kommunikationschef Steven Cheung rasade och menade att Nobelkommittén satte politik framför fred. Längst gick kanske Bobby Carter, ledamot av representanthuset från Georgia, som föreslog en lag som ska ge Trump Nobelpriset. Hur nu det ska gå till.

Icke desto mindre gick priset Trump förbi, men likaså icke desto mindre kan han mycket väl få det nästa år.

Att Israel och Hamas nu lägger ned striderna i Gaza är en triumf för Donald Trump. Han har på en rad olika sätt försökt hitta en väg till fred i det så dödliga kriget. Inte sällan har det varit infantila förslag, som det att göra Gaza till något sorts jätte-Mar-a-Lago. Men när tillfället erbjöds tog Trump och hans administration chansen att dra åt tumskruvarna på både Israel och Hamas och tvingade fram ett avtal.

Hamas hotades med utplåning, medan Israel spelade bort sitt förtroendekapital i Washington med sin mordattack mot Hamasledningen genom att bomba i Qatar. Det gjorde att USA kunde hota med att dra in sitt stöd om inte Israel gick med på den plan som Trump lade fram.

Än är det för tidigt att säga om Donald Trumps fredsplan kommer att hålla. I dag måndag ska ett utbyte av fångar och gisslan genomföras, det är ett av de känsligare stegen i processen. Senare ska Hamas avväpnas, Israel dra sig tillbaka och ett övergångsstyre tillsättas samtidigt som Hamas förbjuds att styra över Gaza.

Det är många lösa delar som ska hålla för att freden ska bli långvarig och hållbar.

Men OM freden håller till den här tiden nästa år, och om Gaza (och resten av Palestina) kan återuppstå som ett demokratiskt och förhoppningsvis blomstrande samhälle – då blir det svårt för Nobelkommittén att inte ge priset till Donald Trump för hans insats i Mellanöstern.

Å andra sidan gör Trump själv rätt mycket för att underkänna sig själv som kandidat genom sina attacker mot påstådda knarkbåtar, urholkandet av den amerikanska demokratin och det ständiga förnekandet av klimatförändringarna och motståndet mot insatserna mot dessa förändringar. Allt är sådant som går stick i stäv med Nobelprisets andemening.

Den norska Nobelkommitténs beslut att tilldela den venzuleanska oppositionsledaren María Corina Machado årets fredspris är ett bra beslut. Hon kämpar mot en diktator i Nicolás Maduro som drivit landet i fördärv och miljoner på flykt. Machado får priset för sin kamp för en fredlig övergång till demokrati i Venezuela, och i en tid då demokratin är hotad på så många håll i världen är det bra att Nobelkommittén använder prisets tyngd och anseende för att stärka demokratirörelsen.

Det har tolkats som en pik mot Trump att just Machados demokratiska patos lyfts fram samtidigt som Donald Trump leder USA i motsatt riktning, och kanske var just det tanken. Bra så i sådana fall, för fredspriset tycks vara så pass viktigt för Trump att han måhända anpassar sig en smula för att göra sig till en bättre kandidat.

Oavsett vilket spelade María Corina Machado korten väl under dagarna efter tillkännagivandet av priset. Hon tackade, och menade att hon tar emot det å det venezuelaska folket vägnar, men framhöll också hur viktigt Donald Trump och USA är för frihetskampen i hennes land och att hon tillägnar Trump priset. Utifrån hur smickrad Trump verkade på en presskonferens under lördagen kan förmodligen Machado, som redan sedan långt tidigare hyllat den amerikanske presidenten, räkna med hans stöd i kampen för frihet i Venezuela.

Trump, å andra sidan, lär kunna räkna med att vara en av huvudkandidaterna till Nobels fredspris nästa år. Om den nu inledda vapenvilan i Gaza håller, och han själv ger demokratin mer respekt än han hittills visat.