Tillväxt har gett oss Netflix, men även modern cancervård och solpaneler

Politikern Nicklas Gretzer (M) har i Göteborgsposten haft en intressant ideologisk debatt med meningsmotståndare om tillväxt som han enligt min mening vann tack vare ett självklart resonemang vilket avspeglas nedan. Argumenten mot ekonomisk tillväxt känns igen från lagtinget. Senast kring vårbudgeten för ett par veckor sedan, som med besked visade att det inom flera politiska grupperingar saknas insikt om den ekonomiska tillväxtens betydelse för Ålands utveckling och välfärd. 

Det oroar då tillväxtfrågan i sig är den enskilt viktigaste politiska utmaningen och en förutsättning för välfärd. Det vi alla vill värna som skola, sjukvård, klimatomställning, trygghet, kräver ett ekonomiskt överskott. Det överskottet kommer från tillväxt. Inget annat. När ekonomin växer, växer även resurserna vi kan fördela. När den krymper, då får även välfärden stå tillbaka. 

Bristen på tillväxt ger sakta men säkert en urholkad ekonomi. Historiskt sett har det varit frihandel och öppenhet mot omvärlden som lyft miljarder människor ur fattigdom. Kina är det tydligaste exemplet. Inget land i världshistorien har på så kort tid lyft så många människor till en högre levnadsstandard, genom att integreras i den globala marknadsekonomin. Ingen slump att det är marknadsekonomier som byggt upp världens starkaste välfärdsstater. Planekonomi producerar köer och brist, inte överskott att fördela. Tillväxten som föds i en fri ekonomi är en förutsättning för såväl social rättvisa som klimatambitioner.

Tillväxt är inget klimathot, däremot ett verktyg. Tillväxt gör att vi har råd att satsa på grön teknik, ställa om våra energisystem och skydda vår miljö, utan att samtidigt tvinga människor tillbaka till fattigdom. Att förstöra tillväxten i klimatets namn är att såga av grenen vi sitter på.

Att tro att klimatet räddas genom att vi gör oss fattigare är naivt. Innovation, tekniksprång och internationellt samarbete, allt detta kräver resurser och incitament. En ekonomi på tillbakagång ger varken förutsättningar eller vilja att lösa problem. De flesta politiker har idéer om vad vi borde lägga pengar på, men väldigt få en plan för hur finansieringen ska skötas (förutom skattehöjningar och PAF-medel). Utan tillväxt blir varje satsning en nedskärning någon annanstans eller som på Åland, ett utökat budgetunderskott, vilket till slut renderar i att landskapet behöver låna för att finansiera sin verksamhet. Där är vi nu, efter åratal av minimal tillväxt och kraftigt ökad offentlig sektor.

Klimat- och miljölagstiftning sätter press på industrier och verksamheter att ställa om och bli allt grönare. Konsumenterna sitter på minst lika stor makt och ställer via sina aktiva köpbeslut ytterligare krav på en mer hållbar produktion och sortiment. Så till alla som tror att lösningen är att bromsa, sluta handla och sluta växa; bristen på tillväxt gör ingenting bättre. Däremot är lösningen att tro på en fri marknad som drivs av teknikutveckling, hållbarhet och grön omställning.

John Holmberg (Lib)