Ledare
Dagens gästledarskribent är Ville Väyrynen (Saml), ordförande för nordiska delegationen i riksdagen.
Pressbild
Tillsammans är vi starka
Ville Väyrynen (Saml), ordförande för nordiska delegationen i riksdagen » I en värld präglad av krig och oro vill Norden stå enat. Nu uppdateras Helsingforsavtalet – med säkerhet, beredskap och självstyren i fokus.
Gästledare
Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det
händer mycket i världen just nu. Ryssland fortsätter sitt imperialistiskt
drivna krig mot Ukraina. Situationen i Mellanöstern är explosiv och
det känslomässiga läget på andra sidan Atlanten måste i värsta fall
bevakas timme för timme. Samtidigt väcker Arktis strategiskt intresse hos
stormakterna. Ett uttryck för detta är det surr som uppstått kring
Grönland på USA:s initiativ – ett surr som dock tycks ha mattats
av något de senaste veckorna.
Nordens
viktigaste organ för parlamentarisk samverkan, Nordiska rådet, arbetar för att
det nordiska samarbetet ska kunna anpassa sig till en värld i ständig
förändring och oro. Norden har visionen om att vara världens mest hållbara och
integrerade region år 2030. Ett led i att nå detta mål är att uppdatera
det nordiska samarbetets grundlag, Helsingforsavtalet, så att det motsvarar
dagens globala läge. Den arbetsgrupp som förberett processen rekommenderar
att de nordiska regeringarna inkluderar yttre- och säkerhetspolitiska
frågor samt frågor om beredskap och civilt försvar i avtalet. Det oroliga
världspolitiska läget samt alla nordiska länders medlemskap i Nato ger en stark
grund för denna diskussion.
Särskilt
för Finlands del är en gemensam nordisk linje i utrikes-, säkerhets-,
beredskaps- och civilförsvarsfrågor välkommen, med tanke på vår 1.400
kilometer långa gräns mot Ryssland. Även den intensiva debatten om
landminor i slutet av våren bör ses i ljuset av detta faktum.
Finlands och Ålands samarbetsmodell kunde fungera som ett gott exempel för hela Norden – om hur självstyrande områden kan lyftas fram som centrala och jämbördiga aktörer vid sidan av de fem andra länderna.
Vid
sidan av utrikes- och säkerhetspolitiska frågor är en annan viktig del av
uppdateringen av Helsingforsavtalet att stärka Ålands, Färöarnas och
Grönlands ställning inom det nordiska samarbetet samt i Nordiska rådets
officiella strukturer. I Nordiska rådet talar man redan om åtta länder,
och det finns planer på att ge självstyrande områden en permanent plats även i
rådets presidium. Norden är genuint enat först när alla åtta länder deltar
fullt ut med sin egen röst och sina egna representanter.
Diskussionen kring Grönland understryker tydligt detta.
Förhållandet
mellan Åland och det övriga Finland är unikt i Nordiska rådets kontext. Åland
har en fast representation i Finlands delegation, där två av tjugo
medlemmar kommer från Åland. Det handlar alltså om en genuint gemensam
delegation för Finland och Åland. Nästa års ordförandeprogram i Nordiska
rådet har också fått namnet Finlands och Ålands ordförandeprogram. Planeringen
har från början gjorts i nära samarbete med Ålands delegation. Finlands
och Ålands samarbetsmodell kunde fungera som ett gott exempel för hela
Norden – om hur självstyrande områden kan lyftas fram som centrala och
jämbördiga aktörer vid sidan av de fem andra länderna. Det är viktigt att vi
kan agera som ett enat Norden i det nuvarande geopolitiska tumultet.
Finland och Åland kommer att arbeta för detta även under sin
ordförandeperiod i Nordiska rådet.
Det
nordiska samarbetet fördjupas även i riktning mot Baltikum. Baltiska
församlingen, som består av Estland, Lettland och Litauen, är en nära
partner till Nordiska rådet. Med tanke på att både de baltiska länderna
och de nordiska länderna är medlemmar i Nato – samt att Finland tillsammans
med Baltikum tryggar Natos östgräns – är ett fördjupat samarbete i allas
intresse. Denna dialog bör värnas och förstärkas ytterligare. Norden och
Baltikum förenas även i förståelsen av vikten att stöda
Ukrainas försvarskamp mot det angripande Ryssland. Ukraina strider just nu
för hela Europa och förtjänar all möjlig hjälp och allt stöd. Den tanken
måste förbli kristallklar tills budskapet nått också Ryssland.