Stort, smått och skakigt: Åland 2025

Det finns lugna år och det finns händelserika år – och så finns det 2025. Ett år där kontrasterna blev tydliga, där stort och smått låg tätt intill varandra och där vardagen ibland kändes mer dramatisk än många nog hade räknat med.

Året bjöd på händelser som satte avtryck. Ett mord i Lumparland skakade om, samtidigt som misstänkta drönarflygningar och ett omfattande taxibedrägeri väckte många frågor. Vargen försvann någonstans på ön, och mårdhunden spårades med värmekamera i en jakt som få hade väntat sig. Mitt i allt detta kom nyheten om mannen som förvarade sina föräldrar i frysen. Och som om året inte redan varit märkligt nog fick klockorna vid biblioteket tas ner och sättas upp igen – när till och med tiden hakar upp sig vet man att året varit speciellt.

Samtidigt fortsatte den åländska vardagen i sin vanliga takt, om än med några välkända skakningar. IFK:s nya kläder hann knappt visas upp innan de beskrevs som militärinspirerade. Ungdomsstöket i Godby höll debatten sysselsatt, och korsningarna i samma samhälle fortsatte att samla på sig krockar.

Politiken stod inte heller still. Landskapsregeringen röstade igenom nya skärgårdslinjer trots kraftiga protester från dem som berörs mest. Ett misstroendeyrkande avfyrades men föll snabbt. Mariehamns planer på ett demenscenter tog ett helt varv och hamnade tillbaka på ruta ett, och vindkraftsprojektet Sunnanvind tappade stöd i flera kommuner. Samtidigt kantades införandet av Cosmic på ÅHS av så många turer att sjukhusdirektören till sist valde att kliva av.

Bränderna var också fler än vanligt – på Föglö, i stan och på andra håll. Ett litet samhälle brinner ibland, bokstavligt eller bildligt, men bygger alltid nytt. Doktorsvillan blev klar, Ålandskliniken slog upp dörrarna och andra långdragna projekt tog äntligen form. Williams buss lägger ner sin verksamhet vid årsskiftet, men patientflyget till Åbo räddades i sista stund – en påminnelse om att envisheten fortfarande är en kraft att räkna med.

Mitt i allt detta kom också ett oväntat mått av celebritet. President Stubb besökte Torget, Ebba Busch tog sig till Ukrainaplatsen och Olga Zelenska stod bakom en donation som väckte uppmärksamhet. Samtidigt tog en av årets mest åländska diskussioner fart: Biltema är på väg, och Rusta bygger redan. En del har till och med undrat om Biltemas korv kan utmana Rökka, men där går nog gränsen för vad som faktiskt förändras på Åland.

Allt toppades av en krushuvad pelikan som lockade fågelskådare från halva Norden, en bolid som gav upphov till citatet ”Nu dör vi allihopa” och Fifax som gick omkull men fick en ny ägare. Och som vanligt väckte nya byggplaner i Mariehamn livliga diskussioner. 

Ändå finns det något grundläggande som håller ihop allt.

Ålänningar har en förmåga att resa sig, borsta av sig och gå vidare. Det blåser ofta här, men vi välter sällan.

Nu kliver året mot en ny början, med samma blandning av envishet och eftertanke som så ofta bär människor här. Mycket förändras, men det finns alltid något att bygga vidare på.