Stålbad väntas i Jomala 

Det kan låta brutalt men det är inte en dag för sent. Jomala kommun var bara för tio år sedan en stjärna bland åländska kommuner. Inflyttningen skedde i en lagom takt och tillväxten var god. Ekonomin hade man ordning på. Skulden var borta 2014 och soliditeten bättre än de flesta kommuner. Sedan kom spenderarbyxorna på. 

Från att ha hållit i pengarna har Jomalapolitikerna gått mot att år efter år investera och bygga. Visst har det funnits behov på grund av inflyttningen och inte minst har varken KST eller barnsomorgslagstftning varit bra för kommunens ekonomi. Samtidigt har man levt över sina tillgångar och låtit pengarna flöda i samma veva som många av de kommunpolitiker som förstod vikten av att hålla i pengar har försvunnit från politiken. 

Att Jomala har hamnat i denna situation är till mångt och mycket ett resultat av de senaste årens moderatstyrda kommunstyrelsens förda politik. Investeringsivern har varit stor samtidigt som driftkostnaderna inte har hållits i. 

Det finns inte mycket kvar av det sunda ekonomiska förnuftet som en gång rådde i kommunen. Inte heller bland en del av invånarna, som flyttat till en landskommun men vill ha samma service som i en stad, finns förståelsen för att pengar kan ta slut. Efterfrågan på kommunala lösningar och pressen har varit stor på politikerna som inte har förmått sprida kunskap kring att kommunens penningsäck inte är oändlig. 

Nu väntas således ett rejält stålbad när förvaltningen ska spara en miljon euro. Trots allt är det ett behövligt stålbad och det är synnerligen glädjande att man nu sätter ner foten. Att man inte går i samma fälla som ifjol när en knapp majoritet under ledning av liberalerna höjde kommunalskatten. Och det måste ändå ses som ett steg i rätt riktning.