Små företag, stort slit

Det händer ibland att något åländskt får glänsa i större medier, och plötsligt sitter halva ön och pekar mot tv-rutan: ”Titta! Det där är från Åland!” Helgens glädje över att ett Guldviva-smycke dök upp i TV4 säger något om hur vi fungerar. Synlighet är en märklig valuta. När någon bär något åländskt i rutan känns det nästan som om hela landskapet får en klapp på axeln.

Det är fint. Guldviva förtjänar allt ljus som finns. De har byggt sitt varumärke under årtionden, med envishet, hantverksskicklighet och en tydlig känsla för design. Att deras smycken syns i tv är bara en extra bonus.

Men just därför kan tv-ögonblicket också få fungera som en påminnelse. För bakom varje uppmärksammad företagare finns ett helt landskap av kreatörer som aldrig hamnar framför en kamera. Åland är fullt av smyckesmakare, keramiker, designers, fotografer, snickare, båtbyggare, biodlare, kockar, programmerare, mikrobryggare, innovatörer – och ett antal småföretagare som ser till att saker faktiskt blir gjorda.

Att driva något eget är sällan glamoröst. För de flesta handlar det om långa dagar, blanketter som aldrig tar slut och en ständig jakt på att få tiden och pengarna att räcka. Ändå fortsätter de, ofta av ren kärlek till det de gör.

De är lika mycket en del av den åländska kreativiteten. De syns bara inte lika ofta. För det gör man sällan när man står i en verkstad klockan 22 en tisdag och svär över ett material som vägrar samarbeta.

Synlighet känns ofta som en sorts belöning, men den säger egentligen mest om tillfälligheter: rätt tid, rätt person, rätt sammanhang. Det är ett slitgöra att nå ut, och många hinner aldrig dit eftersom arbetsdagen redan äts upp av allt annat som måste göras för att hålla ett litet företag vid liv.

Guldvivas inslag visade hur stolta vi blir när något åländskt syns. Men kanske är det värt att minnas att det lyser överallt på den här ön, mestadels i det tysta.