Slutna omröstningar en lösning mot partipiskan

”Är det dags att skrota landskapsregeringen?”, frågade Jonas Bladh. Nej, men demokratin måste utvecklas.

Katrin Sjögren (Lib) citerade en liberal som sagt att all kunskap inte finns i ett parti, men både regeringen Sjögren I och II har haft svårt att lyssna på oppositionen och även på personer från majoriteten. Lantrådet Sjögren är kritisk till att oppositionen bara säger nej, och inte kommer med egna förslag. Enligt lagtingets hemsida ska lagtinget granska LR, som ska lägga fram förslag till budget och lagar. Det är inte bara oppositionens roll att granska.

Ett annat problem är minoritetens diktatur. Låt oss säga att majoriteten i lagtinget (regeringssidan) har 20 mandat och 11 stöder alternativ A och 9 stöder alternativ B i en intern omröstning. (Eller att en omröstning i LR slutar 4–3.) I en omröstning i lagtinget kommer resultatet ändå att bli 20 för och 10 emot, trots att bara 11 i lagtinget stöder förslaget. Detta kallar jag ”minoritetetens diktatur.”

I debatterna i lagtinget framkommer ofta att inte ens alla ministrar informerats om ett beslut och bara få i lagtinget. Ändå förutsätts alla från regeringssidan stöda förslaget vid en omröstning på grund av ”partipiskan”. Att en regering inte lyssnar på avvikande åsikter är mänskligt, men ändringar i regelverket kan göra den lyhörd.

Är en ”partipiska” demokratisk eller borde alla som fått förtroende att komma in i lagtinget, huvudsakligen på egna röster, få rösta enligt övertygelse?

En lösning är slutna omröstningar, liksom i talmansval. Då måste LR lägga fram förslag som verkligen har stöd i hela regeringsblocket. Då skulle kanske hela LR och regeringssidan i lagtinget rådfrågas inför kritiska beslut.

Alla omröstningar kunde vara slutna omröstningar. Nu krävs 16 röster för att ett misstroende skall fälla regeringen, men detta kan ändras så att en majoritet av de avgivna rösterna (ja/nej) skulle kunna fälla en regering.

Elhybriden hade nog inte beställts om LR lyssnat på oppositionen (mig).

Hade elhybriden beställts på enskild föredragning om omröstningarna varit slutna och bara en majoritet skulle krävas för misstroende? Ärendet klarade ju inte den öppna spörsmålsomröstningen där majoriteten avgjorde.

Ukraina-donationen hade väl gått igenom i lagtinget och regeringen sluppit kritiken.

När det gäller Töftöfärjan tror jag inte att lantrådet hade godkänt ministerns förfarande om det funnits risk för en misstroendeomröstning med sluten omröstning där en majoritet hade vunnit.

Vi skulle få beslut som en verklig majoritet av lagtinget står bakom och inte bara några inom regeringen som med hjälp av öppen votering och partipiskor får igenom beslutet.

Många anser att öppna omröstningar är bra för demokratin så att väljarna kan se vem som rösta hur, men det kan vara tvärtom. Med slutna omröstningar blir det viktigare att verkligen övertyga en majoritet i lagtinget att ett beslut är bra.

Regeringen bör ha lagtingets frivilliga (slutna) förtroende i stället för ett ”förtroende ” med hjälp av partipiskor.

Stephan Toivonen (ÅLD)