ÅHS sparlista sätter press på finansministern

Det börjar bli en rejält utmanande ekvation som Mats Perämaa ska lösa i vår och höst (budgetramarna sätts ju numera före sommaren, medan detaljbudgeten tas strax före jul). För samtidigt som partierna i regeringen så klart vill ha ett gott utgångsläge inför valåret, så har man också löftet om att spara fyra miljoner per år, och en budget i balans till 2030, att ta hänsyn till.

Men, precis som finansminister mässat sedan han tillträdde, gör det ont att spara och anpassa verksamheten efter de pengar som faktiskt finns i landskapets kassa. Och nu börjar det göra ont.

Den digra lista av förslag på inbesparingar som lades fram till ÅHS styrelse från sjukvårdsledningen förra veckan är det största problemet för landskapsregeringen (LR). Inbesparingar i sjukvården är alltid en oerhört känslig fråga politiskt.

Förvisso ska man se sparlistan från ÅHS som ett första inlägg i budgetdebatten. 104 årsverken bort och nedläggning av Godby hälsocentral var en torped rakt in i sidan av regeringsskeppet. En verklighetsbeskrivning för att uppfylla sparkraven som LR ställt förvisso. Men också ett sätt att väcka opinion mot besparingarna och sätta press på ansvariga politiker att skaka fram mer pengar till sjukvården.

Efter den oro och de protester som ålänningar visade på sociala medier efter att sparlistan blev offentlig har också politiker gått ut och förklarat att inget är klart och att mycket ännu återstår innan beslut ska fattas. Liberalernas ÅHS-styrelseledamot Sandra Listherby skrev till exempel på Facebook att: ”Förslagen vi lämnat till landskapsregeringen är ett första steg i en längre kedja av beslut och kan komma att ändras eller strykas. Möjligheten finns också att fördela om MELLAN politikområden. Alltså, typ (mycket förenklat) ”mindre asfalt - mera vård”. Men det återstår att se.”

Mycket återstår, absolut. Det kommer att bli livat i lagtinget både i vår och höst när sparbetinget för ÅHS ska debatteras. Med valåret runt hörnet kommer säkerligen också åtskilliga ledamöter att frestas att utöka budgetramarna för att på så sätt skapa mer pengar till områden som annars måste spara. Men det löser inte landskapets ekonomiska problem.

Sparkravet på ÅHS belyser två grundläggande problem i den åländska samhällsekonomin – pengarna börjar ta slut och varken politiker eller organisationer har gjort sitt jobb att hålla efter ekonomin de senaste åren.

Vad gäller ÅHS är det ett kapitalt misslyckande för den tidigare ledningen att kostnaderna rusat de senaste tio åren – trots att man lanserat flera initiativ för stävja kostnadsutvecklingen. I bokslutet för 2015 låg driftskostnaderna på 88,5 miljoner euro, 2024 hade de rusat till 117,7 miljoner. En ökning med nästan 30 miljoner eller 33 procent.

Samtidigt har landskapets kostnader (där ÅHS räknas in) stigit med nästan 37 procent under samma period. Också det ett misslyckande för de regeringar som haft makten.

Nu ska alltså finansminister Perämaa försöka sig på balansgången att både få rätsida på en sargad ekonomi, säkra en fortsatt god sjukvård och lägga grund för att regeringspartierna inte går in i valrörelsen med ett kraftigt folkligt missnöje mot sig. 

Frågan är om han har styrkan – och mandatet – att göra det. Mats Perämaa utsågs till finansminister utan att ha ställt upp i valet, vilket väckte visst missnöje i de egna leden. Och den som utsåg honom, lantrådet Katrin Sjögren (Lib) aviserade i praktiken att hon kommer att lämna ordförandeuppdraget i Liberalerna under mandatperioden i en intervju i Ålandstidningens Ledarpodd i höstas. 

Har Perämaa och Sjögren den politiska tyngden att pressa igenom nödvändiga men impopulära besparingar i LR:s budgetmangling trots att de av allt att döma är på väg att lämna? Ett första svar får vi när LR presenterar budgetramarna senare i vår.