Livet är inte en tävling

Jag tror att du allra helst vill ha frid i ditt liv.

Det är kanske inte med just frid du förknippar din drömframtid, men jag tror ändå att det är just det du vill ha. Kanske du drömmer om att bli frisk, rik, framgångsrik, ledig, populär, fri från stress, fri från oro eller något helt annat. Jag menar att allt sådant, vad drömmen än är, kokar ner till viljan att känna frid.

Frid uppstår när dina resurser räcker till för de mål du satt upp och de målen känns meningsfyllda. Varje insats i livet – stor eller liten – kan symboliskt jämföras med att hoppa höjd. Det känns bra när man klarat av att hoppa över ribban. För att göra det kan man antingen träna oerhört mycket och göra stora insatser, eller helt enkelt lägga sin ribba lägre. Om man är mycket trött, sjuk eller gammal kan det vara rätt att lägga sin ribba direkt på marken och vara nöjd med att lyckas stiga över den.

Jag tror att väldigt mycket av de svårigheter folk tycker sig ha beror på att man har lagt eller lägger sin ribba för högt. Man vill ha för stort hus, för många prylar, städa för mycket, resa för mycket, vara delaktig i för många evenemang eller bekymra sig för mycket om idrottsresultat som man ändå inte kan påverka – eller något annat som gör att man känner sig otillräcklig. Nyckeln till frid i livet finns i hög grad i att sänka sin kravribba och sluta kämpa så hårt. Livet är inte en tävling och du får faktiskt lov att helt strunta i hur högt grannen eller vännen lagt sin kravribba.

Det är inte ett misslyckande att bo mindre, resa mindre, äga färre saker eller vara mindre aktiv i sammanhang som känns kravfyllda. Att minska på onödigt ägande och uppgifter som känns mer stressande än belönande är klokt och ger utrymme för att verkligen leva – det liv du är ämnad att leva, att leva det liv du njuter av och det liv där du kan hjälpa andra att leva sina liv på meningsfyllda sätt.

Sätt din kravribba på en inspirerande och meningsfylld nivå. Det ska faktiskt kännas bra att ta sig an vardagen. Den ska inte vara tom och meningslös men inte heller fylld av stress. Det är lite som att du ska naturligtvis inte vara hungrig, men heller inte ständigt proppmätt. Ingen ytterlighet leder egentligen till frid.

Jag tänker att uppgifterna i livet grovt kan indelas i vad du verkligen måste göra, vad du vill göra och vad du tror att du borde göra. Mitt tips för ett fridfullt liv är att du förstås ska göra det du måste (knepet är att noggrant sålla och märka att det är förvånansvärt lite man faktiskt måste) och sedan ägna den resterande tiden åt vad du verkligen vill (dat kan vara förvånansvärt svårt att säkert veta, men känns det lätt är det ofta rätt). Strunta sedan i alla saker någon tycker att du borde göra. Men håll i minnet att det bästa du kan göra ofta är att hjälpa en annan människa.

Med de tankarna önskar jag dig en fridfull framtid!