Skolan kan inte fixa allt

Ett alltför vanligt synsätt, både bland politiker och gemene man, är att när ett samhällsproblem blir synligt, läggs det på skolan. Barn och unga mår allt sämre psykiskt? Då måste skolan förebygga, upptäcka och åtgärda. Ökande asocialt beteende? Skolan borde ha fångat upp det tidigare. Bristande jämställdhet, segregation, stillasittande, skärmtid, allt verkar kunna lösas i klassrummet. 

En föreställning som är både orealistisk och farlig.

Skolan har ett stort och viktigt uppdrag: att ge våra barn och ungdomar den grundläggande kunskap de behöver för att mogna till fungerande samhällsmedborgare och helst också till blomstrande individer. Efter genomgången grundskola ska eleven känna till sina rättigheter och skyldigheter och ha åtminstone ett hum om den kulturhistoria som format vårt samhälle, liksom hur världen omkring oss ser ut. 

Lärare ska undervisa, vägleda och inspirera. De är experter på pedagogik och de ämnen de undervisar i. De är inte kliniska psykologer, socialsekreterare eller sjuksköterskor. Ändå ser vi en glidning där samhället förväntar sig att skolan tar ett allt större ansvar för barns hela livssituation, samtidigt som resurser och stöd utanför skolan monteras ned.

Som Ålandstidningen rapporterat de senaste dagarna slår Finlands Svenska lärarförbund larm om att antalet elever i behov av elevhälsovård ökar, samtidigt som resurserna släpar efter. Bara en av tio lärare som svarat på lärarförbundets enkät, anser att elevvården lyckas erbjuda tidigt stöd och arbeta förebyggande för en god hälsa.

I en ideal värld hade skolan nog med resurser för att skräddarsy elevmottagandet ned på individnivå. Så mycket pengar har vi inte, men att prioritera våra gemensamma skattemedel så att det finns nog med lärare och assistenter för att kunna erbjuda en viss flexibilitet åtminstone, ligger i allas intresse. I synnerhet med tanke på det lidande och de kostnader det medför när någon faller igenom skyddsnätets maskor.   

Den åländska lärarföreningens ordförande Karsten Steiner konstaterar i tisdagens Ålandstidningen att skolans möjligheter att stöda unga med djupare problem dessutom försvåras av vårdens sekretessregler. ”Vi för över information om en elev till barn- och ungdomspsykiatrin, men får sedan inte höra något tillbaka. Vi skulle behöva sitta ner tillsammans och få veta hur vi kan stöda eleven i skolan”, säger han. 

Det måste gå att formulera en regeluppsättning som ger berörda vuxna på skolan nödvändig feedback, utan att kränka den berörda ungdomens integritet. 

Vi vet att problem med psykisk ohälsa eller annat socialt utanförskap bland unga effektivast hanteras genom samordnade insatser från flera håll. Huvudansvaret kan inte åvila skolan, bara för att de unga tillbringar så mycket tid där.

ÅHS och vårdbeställaren landskapsregeringen bör åter öppna ÅHS lågtröskelmottagning för barn och unga. Den öppnade hösten 2023 med syftet att göra det enkelt att söka hjälp innan eventuella problem utvecklats till psykisk ohälsa. Tröskeln skulle vara låg, besöket krävde ingen remiss. Men sedan april i år har mottagningen på oklara grunder varit obemannad och stängd. 

Stärk och samordna samhällets stödinsatser riktade mot barn och unga och låt skolan koncentrera sig på undervisningen.