Skatteundantaget slår hårt mot kulturarbetarna

Under nästan ett år marknadsfördes rikedomen i det åländska konstlivet effektivt när verk av de åländska konstnärerna Carolina Sundelin, Kaj Lindström och Kjell Ekström turnerade med vandringsutställningen ”The Baltic Sea Art Project” till Önningebymuseet, Bornholm, Öland och Ösel. Ett dessutom värdefullt tillfälle för konstnärerna att möta ny publik och knyta internationella kontakter. 

Trots det är de konstnärerna osäkra på om de kommer att delta igen, uppger de till Ålandstidningen. Orsaken är de förtullningssvårigheter arrangören råkade ut för på grund av skattegränsen 

Och det här är bara den senaste av många liknande situationer som drabbat åländska kulturarbetare. För samtidigt som undantaget är en ekonomisk grundsten för rederinäringen med stora samhälleliga vinster, skapar det också allvarliga problem för en annan, ofta förbisedd grupp: de åländska kulturarbetarna.

Professionella författare, musiker, konstnärer och andra skapande yrkesutövare på Åland lever i ett landskap med en mycket begränsad hemmamarknad. För att kunna försörja sig, utöver på stöd och stipendier, behöver man nå ut bortom öarna, till Finland, Sverige och övriga Europa. Men eftersom Åland befinner sig utanför EU:s momsunion betraktas varje försäljning över gränsen som export. En bok som säljs från Mariehamn till Helsingfors behandlas som om den skickades från ett land utanför EU.

Konsekvenserna är påtagliga. För det första skapar systemet en orimlig administrativ börda. Den som säljer en bok eller en tavla måste hantera tulldeklarationer, momsregistrering och andra papperskrav. För en enskild kulturarbetare, som kanske redan balanserar på marginalen och saknar administrativt stöd, blir detta en oproportionerlig belastning. I praktiken riskerar det att kväva viljan att nå utanför Åland.

För det andra påverkas marknaden direkt. Den som beställer ett konstverk eller en bok från Åland riskerar drabbas av förseningar, tilläggsavgifter och osäkerhet kring momsbetalningen. Det skapar ett psykologiskt hinder: köpare i Helsingfors eller Stockholm kan helt enkelt välja att köpa något närmare i stället. Resultatet blir att åländska kulturarbetare förlorar kunder, inte för att deras konst eller litteratur håller lägre kvalitet, utan för att regelverket gör det krångligt.

Det tredje problemet är mer långsiktigt. När åländska konstnärer och författare blir svårare att samarbeta med på grund av tekniska hinder, minskar också deras möjligheter att bli del av utomåländska professionella nätverk, som att delta i utställningar utomlands. 

I väntan på att regeringen i Helsingfors upphör med sitt bestraffade av Ålands särställning i skatteunionen, genom att vägra förenkla tullhanteringen för landskapets företagare, behöver även kulturarbetarna extrahjälp.    

Tack vare den unika tillgången till Paf-stöd blommar det åländska kulturlivet. Det är värdefullt och något att vara stolt över. Men i stället för att pytsa ut mängder av småstöd till enskilda projekt, borde en del av pengarna vikas för centrala satsningar som lyfter hela kulturfältet och underlättar professionella satsningar. 

Lägg en del av Paf-stödet på att inrätta ett administrativt stöd för kulturarbetare, en servicepunkt som hjälper kulturarbetare med exporthandlingar, momsfrågor och tullprocedurer. På så sätt minskar den byråkratiska bördan för enskilda konstnärer och författare.

Som ett fördjupat stöd kunde samma servicepunkt erbjuda tillgång till professionella externa lektörer som hjälper aspirerande författare med deras texter. Liksom tillgång till externa professionella kuratorer som hjälper Ålands många konstnärer att hitta ut utanför landskapets gränser. 

Med en kombination av dessa åtgärder skulle Åland kunna behålla skatteundantaget som livlina för sjöfarten, samtidigt som kulturarbetarna ges en rimlig chans att verka internationellt. Kulturen är en lika viktig del av Ålands framtid som ekonomin, därför måste den ges rättvisa villkor.