Skapa en åländsk kulturkanon

I Sverige har förslaget att skapa en kulturkanon väckt en rasande debatt. Trots att ingen utanför den så kallade expertkommittén ännu vet vilka verk som föreslås upptas i denna kanon. En kulturkanon är alltså en lista över särskilt betydelsefulla svenska verk inom kulturområdet.

Stor del av upprördheten tycks bygga på uppfattningen att staten vill ikläda sig rollen av tankepolis och med sin lista försöker inskränka individens rätt att konsumera precis den kultur som den vill. Det är nog att underskatta medborgarnas förmåga till eget tänkande. Såvida inte krigslagar och obligatoriska omskolningsläger införs är risken liten att en läsare motvilligt väljer bort Camilla Läckberg för Jonas Love Almqvist. Är det så att tipsen i den färdiga kanonen ackompanjeras av beskäftigt uppfostrande kommentarer är det ju bara att ignorera dem, och låta verken tala för själva.

I övrigt kan man gott pausa diskussionen tills det står klart vad som föreslås ingå i kanonen.    

För att bredda diskussionen och komma till ledarens egentliga ärende, har vi ju redan olika former av kanon vi följer. Till exempel styrs skolan av läroplaner som definierar vilken kunskap vi tycker att medborgarna bör ha för att kunna fungera i samhället.  

En kulturkanon, eller mer odramatiskt uttryckt, en lista med tips på intressanta verk inom olika kulturområden, kan faktiskt fungera inspirerande. För nyinflyttade kan den dessutom erbjuda en snabbkurs i det kulturarv som format dagens samhälle. 

Landskapsregeringen kunde gott ge kulturavdelningen i uppdrag att ta fram en åländsk kulturkanon i samarbete med ålänningarna själva. Ön har en rik kulturhistoria som fullkomligen bågnar av spännade kulturarbetare inom alla områden. 

Tänk en skyltutställning med kulturkanontips längs med Esplanaden i stil med porträtten av kända svenskar som möter resenärer på Arlanda. Fast här skulle åländska författare, konstnärer, musiker och scenkonstnärer lyftas fram. Naturligtvis med fördjupad information bara en qr-kod bort. 

Inred en sal med en kulturkanonutställning på Alandica, som en förminskad version av Nobelmuseet i Gamla stan i Stockholm. Och självklart bör vi ha en heltäckande webbportal med lustfyllda presentationer av centrala åländska kulturarbete inom alla områden. I dag är den informationen utspridd på en mängd olika ställen.    

Avslutningsvis tre förslag på kulturkanonpersonligheter: Ulla-Lena Lundberg och hennes magnifika sjöfartstrilogi som ger den nödvändiga bakgrunden till hur man tänker om pengar här på ön. Jack Mattssons musik som tolkar den starka kärlek ålänningen har till naturen. Och Joel Petterssons alla verk som förkroppsligar det knopiska egensinne som utgör grundbulten i det åländska kynnet.