Sälj in Mariehamn som mysig kulturstad

Mariehamns centrum står inför samma utmaning som de flesta småstäder i hela Norden: handeln räcker inte längre som ensam motor. Erfarenheter från Sverige och Finland visar tydligt att centrum som försöker konkurrera med externa köpcenter på dess villkor förlorar. De stadskärnor som i stället lyckas är de som gör sig till mötesplatser för vardagslivet, med välsorterade specialbutiker med personlig service, olika kulturevenemang och platser för spontant socialt umgänge.

Från Torggatan i Mariehamn tar det fem minuter med bil till Maxinges butikskluster och stora kedjor. Det är orimligt att tro att fler butiker eller större kedjor i centrum ensamt ska vända utvecklingen. I stället behöver centrum erbjuda det som köpcenter aldrig kan: känslan av genuin stadsmiljö med historiska rötter, närhet, identitet och upplevelser. Kort sagt den där undflyende kvaliteten som är svår att definiera, men som man känner igen direkt: mysigheten.

Forskningen om levande stadskärnor på mindre orter pekar på några avgörande faktorer. Ju fler människor som bor i centrum, desto mer liv, desto större del av dygnet. Alltså bostäder före kontor. 

Det behövs återkommande, småskaliga evenemang som marknader, konserter, kulturnätter och temadagar. Kultur ska finnas mitt i vardagen, inte i utkanten eller som projekt. Detsamma gäller kaféer, restauranger och hotell som besökare vill hitta i centrum. 

De personliga specialbutikerna i centrum som i dag kämpar så hårt för sin överlevnad behöver stöd i form av mötesplatser som är öppna när människor är lediga. Generösa öppetider är grundläggande om man vill ha folk i stan. Bibliotek, scener, museer och föreningsliv fungerar som magneter i stadskärnan.

Att göra som den stora centrumfastighetsägaren Ömsen gör i dag och låta lokalerna stå tomma med gapande skyltfönster är direkt destruktivt. Centrum behöver små, flexibla lokaler som gör det möjligt för lokala entreprenörer, pop up-verksamheter och kulturaktörer att ta plats. Det skapar liv.

Mariehamns centrum måste utvecklas som ett levande vardagsrum, inte som ett köpcentrum i miniatyr. Det handlar mindre om fler kvadratmeter handel, och mer om innehåll, människor och sammanhang.