Insändare
RIKSDAGSBREV: En stat i staten
Frustrationen över social- och hälsovårdsministeriet och dess ansvariga minister Krista Kiurus agerande har vuxit inte bara på Åland, utan också i riksdagen och i regeringsleden. Emedan många är mycket nöjda med hur Finland hanterat pandemin överlag växer irritationen över att det förbättrade läget i både Finland och Europa, samt de snabbt ökande vaccinationerna inte återspeglas i politiken med gränsrestriktionerna. Då läget var sämre var man snabb med att stänga ner. Då läget nu är bättre finns ingen skyndsamhet med att öppna. Vissa har till och med ställt sig frågan om social- och hälsovårdsministeriet inte själva litar på vaccinernas effekt och därför driver en linje som skulle hålla Finland stängt på obestämd tid, trots att all vetenskaplig bevisning hittills visat att de i Europa godkända vaccinerna ger ett effektivt skydd, kanske till och med längre än många vågade hoppas på.
Det här skapar en rädsla hos både arbetsgivare och fackförbund att Finland nu är för långsamt och att man riskerar att arbetsplatser inom servicebranscher permanent kommer flytta utomlands. Det här är kanske mest påtagligt inom flygbranschen där statens flygplatsoperatör Finavia och flygbolaget Finnair är livrädda för att Helsingfors-Vanda flygplats permanent kan förlora sin position som knutpunkt då många andra europeiska länder nu öppnar upp mycket snabbare. Av den här anledningen är också staden Vanda, och dess socialdemokratiska borgmästare Ritva Viljanen, mycket oroad eftersom flygplatsen är en så enormt viktig arbetsgivare i staden. Helsingfors oroar sig också för stadens alla hotell, butiker och hamnen då volymerna är körda i botten. I Lappland kokade blodet så pass att det näst största regeringspartiet Centerns distriktsorganisation krävde den egna regeringens social- och hälsovårdsministers avgång. Så det är inte bara på Åland som frustrationen vuxit och växer.
Det som kanske fått bägaren att rinna över i riksdagen är att social- och hälsovårdsministeriet inte har stöd för sin restriktiva linje av institutet för hälsa och välfärd – THL. Under hela pandemin har vi litat på THL:s bedömningar. Då man flyttade kommunalvalet, en exceptionell åtgärd, gjorde man det i praktiken för att THL bedömde att det var klokt. Nu bedömer THL att man kan öppna gränserna mer än social- och hälsovårdsministeriet vill. Trots det slår ministeriet dövörat till. Frågan har blivit så infekterad att det nästan slår gnistor mellan de olika myndigheternas tjänstemän. Det är helt uppenbart att det gått enorm politisk prestige i saken, vilket är verkligt osunt.
Det är landets regering som har ansvar att blåsa av spelet om prestige blir dominerande, och lyfta bort sakerna för en helhetsbedömning som under förra året då man hanterade pandemin. Statsministern har ändå varit ointresserad av att lyfta bort frågorna från social- och hälsovårdsministeriet, och ingen annan kan göra det. Bland annat därför är vi nu där vi är.
Social- och hälsovårdsministeriet väntade till absolut sista stund innan man gav ett nytt lagförslag till riksdagen. I nio månader drog man fötterna efter sig. Det skapade en situation för både övriga regeringen samt för riksdagen att det är det här lagförslaget eller ingenting alls. För många i riksdagen var det för riskabelt att fortsätta med status quo eftersom man inte kunde lita på regeringens hantering och de snabba vändningarna. Man vågade inte riskera en total nedstängning igen efter sommaren.
Riksdagen och alla regeringspartier förutom SDP körde på ett ganska exceptionellt sätt över den ansvariga ministern i riksdagens behandling. Det gjorde att de nya reglerna inte blev den fullständiga katastrof för Åland och många andra delar av landet samt rederierna som man hade befarat. Den här överkörningen kom inte utan hårt arbete av vissa av oss i riksdagen och på det ansvariga ministeriet är man nu rasande på oss.
Ändå innehåller lagen fortsatt många enorma praktiska problem och frågetecken, då den i praktiken inte går att verkställa varken på Åland eller på andra ställen från när den börjar gälla. Det är dålig politik och det är sådana lagförslag som gör att många tappar förtroendet för politiken. Då de ansvariga tjänstemännen bombarderades med frågor av mig och andra i riksdagens utskottsbehandling gavs inga trovärdiga svar, men eftersom risken var att gränserna i stället skulle kunna bommas igen helt och hållet ifall man inte antog lagen hade riksdagen inte mer rörelseutrymme än det man nu tog. Oppositionen ville dessutom införa ännu större krav på förhandstest för att få komma in i Finland, vilket hade skapat enorma problem för specifikt Åland-Sverigetrafiken. Dessa behövde vi också parera för att det inte skulle gå på tok.
Regeringens hantering av gränsfrågorna har varit under all kritik och är inte värdig en rättsstat. Regeringen behöver ta ett helhetsgrepp i frågorna för att återbygga förtroendet. Man måste nu också respektera riksdagens beslut. Social- och hälsovårdsministeriet kan inte tillåtas vara en stat i staten.
Mats Löfström