Riksdagens budgetvecka blottar Finlands långvariga utmaningar

Finland har djupa ekonomiska problem. Dessvärre är det här ingenting nytt. Finland lider på ett sätt fortfarande av fantomsmärtor från Nokias storhetsdagar. Sedan Nokias glansdagar tog slut för drygt 15 år sedan, vilket delvis sammanföll med den strukturella nedgången i pappersindustrin och den globala finanskrisen, har Finland saknat tillväxt i ekonomin. Samtidigt har man varenda ett år lyft mer statslån för att balansera budgeten. Kort och gott lever Finland över sina egna tillgångar samtidigt som ekonomin stagnerat.

Resultatet är därför att Finland nu i förslaget till statsbudget, som riksdagen debatterat en vecka, fortfarande har ett budgetunderskott på 8,7 miljarder för nästa år. Det trots att regeringen gjort beslut om anpassningar på 10 miljarder den här mandatperioden.

Alla visste om den här verkligheten innan regeringen bildades och det var orsaken till att kön för att ingå i regeringen var kort. De beslut som tagits är impopulära, eftersom nedskärningar drabbar, även om de varit nödvändiga eftersom statsskulden växt sig så stor att det nästa år budgeteras drygt 3,2 miljarder bara för att sköta räntebetalningarna.

Det ser onekligen inte så ljust ut nu då Finland även kämpar med EU:s näst högsta arbetslöshetssiffror. Men trots det finns ändå möjlighet till ett lyft i ekonomin ifall bitarna skulle falla på plats. Då finns förutsättningar att det rätt snabbt skulle bli bättre.

För regeringen har gjort stora strukturella reformer den här mandatperioden som skapar grund för tillväxt. Man har gjort det mer attraktivt att ta emot ett jobb och man sänker skatten på arbete. Man har gjort arbetsmarknaden mer flexibel vilket borde göra att företagen får lättare att anställa. Allt detta efter svensk och dansk modell. Dessutom har Finland en konkurrenskraftig företagsbeskattning samt EU:s näst lägsta elpris, vilket borde locka till sig investeringar från utlandet och hämta nya pengar till Finland. Skulle omvärlden inte vara så orolig som nu hade det här sannolikt redan gett effekt.

Det här året och nästa år förväntas många arbetstagares köpkraft att stärkas. Problemet är att det för många inte känns så psykologiskt. Det gör att många privatpersoner i Finland nu är försiktiga med att både konsumera och investera i till exempel ny bostad, trots att man skulle ha råd. Det här tynger ekonomin, tillväxten och sysselsättningen.

Samma sak gäller många företag som är försiktiga i den geopolitiska turbulensen. Om man skulle få det här att vända, något som skulle kunna hända genom några stycken större investeringar såsom miljardbeställningen från Åbovarvet nyligen, så kan psykologin ändra rätt snabbt och förtroendet stärkas. Då skulle också tillväxten ta fart och Finlands ekonomi börja förbättras. Naturligtvis finns också mer negativa scenarier, men det är viktigt att man inte gör dem självuppfyllande. Därför borde också riksdagens budgetdebatt handla mindre om pekpinnar och mer om lösningar som skapar framtidstro.

Mats Löfström