Regeringen ska inte utse oppositionens representant

När en ny styrelse för Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) skulle utses inför denna mandatperiod var det många som såg det som ett friskhetstecken att styrelsen skulle professionaliseras. Att kompetenser skulle styra snarare än partibok. Av det hela blev det dock något av en halvmesyr. I dag har vi en styrelse som består av både sakkunniga och personer med partibeteckning. Det betyder inte att de med partibeteckning saknar kompetens, men att säga att deras partitillhörighet inte spelat någon roll för tillsättande är svårt när vi ser på övriga ledamöters bakgrund och profil.

Att det finns en viss form av politisk sakkunskap i styrelsen kan dock vara en viktig del i styrelsens arbete. Inte minst då det är en offentlig organisation och kopplingen till regeringen måste finnas i någon utsträckning. Så är det även på andra håll i Norden, där styrelseordföranden ofta har en koppling till regeringen, och så bör det även vara här. 

ÅHS-styrelsens arbete har så här långt präglats av stora utmaningar. Det är inte förvånande när man går igenom stora förändringar och mycket talar för att förtroendet för den tidigare hälso- och sjukvårdsdirektören Jeanette Pajunen redan vid starten var ansträngt. Krydda det hela med en organisation som är i stort behov av modernisering, omställning och effektivisering för att klara att upprätthålla vården när de offentliga medlen börjar tryta för landskapet och vi har ingredienserna till en perfekt storm.

I detta läge ser nu landskapsregeringen behovet av att stärka kompetensen i styrelsen. Eller rättare sagt efter omfattande kritik även ge oppositionen en roll i styrelsen. Troligtvis för att stilla kritiken i lagtinget, men även för att ge större insyn. Men här uppstår problem.

Problemet är att regeringen själv vill utse vem som ska representera oppositionen. Förvisso säger man att man vill fortsätta bygga styrelsen på kompetens och därför föreslår man att Wille Valve (M) eller Annette Holmberg-Jansson (M) ska få platsen. Båda har ministererfarenhet inom området. Samtidigt för oppositionen fram Andreas Kanborg (Ob) som sin gemensamma kandidat. 

Oavsett LR:s intentioner blir signalvärdet att man ska styra över oppositionen och göra deras val. Om förslaget går igenom kan även oppositionspolitiker komma att fungera som alibi för LR:s politik. Det är svårt för oppositionen att godta. Det gör sedan att LR kan dra kortet om att möjlighet givits, men att oppositionen inte vill ta ansvar. Det är upplagt för konflikt.

Hur löser man det då? Om LR är konsekvent i sin professionalisering av styrelsen skulle den enkla lösningen vara att renodla styrelsen till en kompetensstyrelse där endast ordförande har en partibeteckning. Det andra alternativet är en halvmesyr där halva styrelsen utses politiskt och där oppositionen har sin plats att fylla. Att återgå till en hel politiskt tillsatt styrelse är inte ett alternativ.

Vilken väg man nu tar återstår att se, men LR  behöver reflektera både en och två gånger om man ämnar fortsätta på den inslagna vägen. För den vägen väcker en rad frågor om hur man ser på parlamentarism och demokrati. Och det är en onödig debatt i en tid när ÅHS behöver stabilitet och tydlig ägarstyrning.