Omöjligt rå på rattfulla förare i skärgården?

Det är lördag eftermiddag. Jag sitter i min bil utanför den lilla skärgårdsbutiken. En ung man parkerar invid mig och när han stiger ur bilen snubblar han till. Efter en liten stund kommer han ut från butiken bärande på en ölkartong. Han verkar lite durrig och hans gång är inte helt stadig. När han kör ut inser jag att jag just bevittnat ett rattfylleri.

Jag ringer 112 och ber att få rapportera ett fall av rattonykterhet. Jag blir kopplad till polisen, berättar min observation, anger bilens registernummer. Jag blir omkopplad och ombeds berätta det hela för en annan polis.
Polisen berättar uppgivet att innan de är på plats har det gått timmar och om personen skulle bli anklagad för rattonykterhet är mitt vittnesmål i rätten nödvändigt. Polisen konstaterar uppgivet att man rätt ofta får samtal från kommunen om rattonykterhet, men att om de åker ut för kontroller och razzior går telefonkedjan igång som varnar de presumtiva rattonyktra och också på sociala media varnas omatt såväl polis som gränsbevakningen är i faggorna. Resultatet blir således att ingen fastnar i kontrollerna. Med dagens system konstaterar polisen att rattonykterheten är svår att stävja i skärgården.
Så nästa gång jag ser ett rattfyllo vet jag att det inte lönar sig att ringa 112. Det är bara att blunda och hoppas att man inte råkar gå i vägen eller krocka med dem.
Är det så här vi vill ha det? Är det okej att folk i skärgården vet att det är i princip riskfritt att köra påverkad?
Är det inte dags att tidvis stationera polis i skärgården åtminstone sommartid?
Nykter skärgårdsbo

Ålandstidningen