Ledare
Ådan trafikerar linjen Åva-Osnäs och kostnaden är stor. Använder vi pengarna rätt när vi har trafik från Kökar och Brändö i österled? Eller kan vi använda pengarna på ett annat sätt för att stärka hela Ålands attraktionskraft, inklusive skärgården?
Amir Karbalaei
Ohållbart betala för trafik till Osnäs och Galtby
Årligen betalar landskapet flera miljoner för trafiken till den åboländska skärgården. Samtidigt får vi allt sämre kommunikationer till och från fasta Åland. Det här är ohållbart.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Det offentliga brottas med allt sämre finanser. Samtidigt är det åländska samhället i skriande behov av tillväxt för att Åland även i framtiden ska vara en attraktiv plats att bo och verka på.
Men det krävs att vi vågar tänka nytt, vågar utmana gamla sanningar och ärligt fråga oss: gör vi rätt som vi gör nu?
Det har nog inte undgått någon att Åland de senaste åren har fått sämre kommunikationer.
Vi saknar till exempel fortfarande ett fungerande flyg österut. Detta trots att om finska staten skulle tillämpa sina egna principer för när allmän flygplikt upphandlas och betalas av staten vore linjen Åland-Helsingfors given. Men det finns inte på den finska regeringens agenda.
Blickar vi västerut så gör Eckerölinjen förvisso ett hästjobb, men hur vi än vrider och vänder på det är Grisslehamns läge inte optimalt för Åland när det gäller attraktionskraft. Kapellskärslinjens icke varande har påverkat inresandet till Åland mer än vi tror och för Mariehamns del är utvecklingen direkt besvärande.
Att kommunikationer fungerar är givetvis viktigt på det personliga planet, men ser vi på Ålands attraktionskraft i stort är det ett än större bekymmer att det nu tar längre tid att ta sig till Åland än vad det gjorde för några år sedan.
Att kommunikationer fungerar är givetvis viktigt på det personliga planet, men för Ålands attraktionskraft i stort är det ett större bekymmer att det nu tar längre tid att resa till Åland än vad det gjorde för några år sedan.
Om Åland ska vara en attraktiv ort att flytta till, men även besöka, måste det vara lätt och tidseffektivt att ta sig hit och härifrån. Det kräver dagens människor. Så vad göra? Hänga med huvudet och tro att allt är kört? Nej, vi måste våga utmana givna sanningar och omfördela resurserna.
För den östra skärgården är skärgårdstrafiken, som binder Åland med Finland, direkt avgörande. En trafik som inte enbart är en fråga om transport, utan om samhällsservice, trygghet och livskraft i en del av landskapet som annars riskerar att marginaliseras.
Detta är en trafik som Åland ensamt betalar för. Inte en cent bekostas av finska staten. Kostnaden för enbart linjen Åva-Osnäs uppgick till närmare 4,5 miljoner euro under 2023–2025. Lägg därtill avtal med NTM-centralen om hamnskötsel och hamnavgifter, som också betalas av landskapsregeringen, så talar vi om ytterligare 70.000 euro per år.
Åland lägger således flera miljoner euro i året på trafiken till Osnäs samtidigt som vi till exempel inte ens har fungerande flyg till Helsingfors. Då har vi inte ens nämnt vad kostnaderna för trafiken Kökar–Galtby är.
Skärgårdsbornas behov av trafiken är betydande, men i tider av ekonomisk press måste vi våga diskutera hur resurser används för att skapa största möjliga nytta för hela Åland.
Att det offentliga Åland år ut och år in ska lägga flera miljoner på att upprätthålla trafik till Finland utan att få en enda cent från finska staten är ohållbart. Att trafiken dessutom konkurrerar om turisterna med redan etablerade åländska färjerederier är bara underligt.
Därför måste vi fråga oss: används pengarna faktiskt rätt för att stimulera till inflyttning och tillväxt? Exemplet ovan visar att det uppenbart finns mer att göra. Även om det utmanar och kan göra ont, skapas det i samma veva nya idéer och affärsmöjligheter. Och i slutändan handlar det om att våga för att kunna vinna.