Riksdagsbrev
”En amerikansk militär annektering av Grönland skulle kunna ske utan att enda skott avlossades. Det skulle ändå sannolikt vara dödligt för hela Nato-alliansen”, skriver Mats Löfström.
Tone Nordling
Ödesmättade stunder i Köpenhamn och Nuuk
Ålands riksdagsledamot Mats Löfström skriver om Grönlandsfrågan i dagens riksdagsbrev.
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
”Ingen annan bestämmer om Grönland och Danmark än Grönland och Danmark själva. Finland stöder sin nordiska vän, Danmark”.
Republikens president Alexander Stubb och regeringens gemensamma uttalande är tydligt och viktigt.
Att Danmark och Grönland har Finlands stöd är självklart, och det senaste året har Finlands linje varit att tätt stämma av med Köpenhamn om hur man bäst kan stöda Danmark i denna situation. De nordiska länderna är kärnan för Finlands utrikespolitiska samarbete, något som också understryks i Finlands regeringsprogram.
Danmark har alltid lojalt ställt upp på det USA begärt och önskat. Det har varit landets linje tydligare än något annat nordiskt land, och just därför är man i Köpenhamn extra förbryllad och chockad över trycket mot Grönland, som inte är rationellt i förhållande till den utrikespolitiska linje USA haft.
Sedan andra världskriget har USA byggt ett spindelnät av olika allianser där man själva är spindeln i nätet. Vid sidan av den militära makten samt att vara världens finansiella och ekonomiska centrum är det förmågan att kunna aktivera sina allianser som gör USA till världens enda supermakt.
Efter 11 september aktiverade USA sina allianser i kriget mot terrorn och i princip alla ställde upp, också Finland och Sverige som inte ens var medlemmar i Nato. Inget nordiskt land gjorde det dock i samma utsträckning som Danmark. I Afghanistan dog 43 danska soldater. De danska förlusterna var per capita lika stora som de amerikanska.
Danmark (och Island) stödde som nordiska länder den amerikanska invasionen av Irak. I Natos operation i Libyen 2011 släppte danska F-16 plan nästan tusen bomber.
Om man skulle slå upp definitionen på en god allierad i en amerikansk ordbok så kunde det stå Danmark. Danmark har alltid ställt upp. Var och en kan därför förstå känslorna som nu råder i Köpenhamn.
Trump uttalade sig om Grönland också under sin första mandatperiod. Då avfärdades det som ett dåligt skämt. Nu är det allvar, något Danmark vetat länge. Även om Trump menar allvar ska man ändå inte ta hans utspel bokstavligen.
Här finns därför möjlighet att lösa konflikten på ett sätt som alla kan leva med.
Problemet är att Danmark och Grönland redan i princip erbjudit allt till USA förutom att Grönland skulle bli amerikanskt. Ändå har det inte räckt, hittills.
Att USA eskalerar retoriken genast efter en omfattande militär operation skapar så klart extra stort tryck, och det är säkert också meningen. Men det är också i de lägena som det är extra viktigt att kunna hålla huvudet kallt.
En amerikansk militär annektering av Grönland skulle kunna ske utan att enda skott avlossades. Det skulle ändå sannolikt vara dödligt för hela Nato-alliansen, något både Danmark och Norge sagt i offentligheten. I den amerikanska MAGA-rörelsen skulle Natos undergång applåderas, men inte i den amerikanska kongressen. Mina danska kollegor, som jag besökte i Köpenhamn precis innan jul, är ändå oroade över att engagemanget för Nato minskat också i den amerikanska kongressen.
Oavsett skulle USA ha så oerhört mycket att förlora på att driva saken till sin spets, vilket vi och Europa också skulle ha. Därför måste vi hoppas att sunt förnuft vinner och att det diplomatiska arbetet fortsätter oförtrutet. Här finns ännu förslag som kunde fungera som lösningar tillräckliga för alla. Europa och USA behöver en transatlantisk allians också i framtiden. Dessutom behöver man också i alla hänseenden respektera grönlänningarnas vilja.
Mats Löfström
Riksdagsledamot