Nuvarande kommunstruktur skapar splittring

I Ålandstidningen den 26 juli publicerades en tänkvärd debattartikel där Carolina Sandell, med hjälp av historien om en avskuren julskinka, illustrerar hur vi ibland fortsätter göra saker av vana, trots att den ursprungliga orsaken för länge sedan har bleknat. Det är en klok observation och även om skribenten menar att textens syfte är bredare än en argumenterande text för kommunsammanslagningar så är den i allra högsta grad relevant för att beskriva utmaningarna med den åländska kommunstrukturen.

I bjärt kontrast till Sandells debattinlägg publicerades i måndagens upplaga, när signaturen ”Elån” med stor övertygelse försvarar Ålands 16 kommuner som om de vore något heligt. Kommunerna beskrivs där som “dörrar” som skyddar oss från yttre hot: woke-politik, centralisering, media, AI och maktgiriga politiker. Men kanske är det just här skinkan kommer in.

Att hålla fast vid sexton kommuner bara för att vi alltid gjort så och sedan klä det i berättelser om demokrati och kultur, är ett skolboksexempel på just det som julskinkan symboliserar: att vi har fyllt en föråldrad praktisk lösning med ny mening, trots att själva funktionen inte längre är hållbar eller relevant.

För sanningen är att dagens uppdelning i sexton kommuner inte längre är praktisk och knappast demokratisk i någon djupare mening. Det som beskrivs som centralisering och som ett hot mot lokal demokrati är dock fortsatt närdemokrati, vi är inte fler än drygt 30.000 på hela Åland. Vi måste se till att vara en enhet, ett Åland. Jag menar att nuvarande kommunstruktur skapar splittring, gör det svårare att rekrytera kompetens, är överbyråkratiserad och leder till ojämn service för de åländska invånarna. När politiker själva börjar prata om sammanslagningar, handlar det inte om svek, det handlar om att se verkligheten som den är och viljan att ta ansvar.

Skribenten som varnar för kommunsammanslagningar uttrycker oro för att makten ska centraliseras, att lokal identitet ska försvinna och att utomstående krafter ska få för mycket inflytande. Men det är att fäktas mot halmgubbar. Varken demokrati eller åländsk kultur är beroende av sexton kommunfullmäktigen för att leva vidare.

I själva verket krävs en starkare, mer samordnad offentlig sektor om vi ska kunna möta de verkliga utmaningarna: en åldrande befolkning, kompetensförsörjning, fritidsaktiviteter, infrastruktur och de utmaningar vi möter med den yngre generationen. Vi behöver röra oss bortom gränser – mot enhet och gemensam riktning. Och framför allt behöver vi modet att utvecklas.

Eller som skinkan lär oss: ibland är det inte smaken som avgör, utan storleken och formen vi envisas med att hålla fast vid.

Jag säger ja till framtiden. Ja till mod att förändra. Och ja till att varje ålänning ska bära inflytande – inte inom 16 egna gränser, utan i en gemensam riktning.

Sandra Listherby (Lib)

Lagtingsledamot och kommunpolitiker