300 miljoner till Axferries – lagligt eller återbetalningspliktigt?

EU:s regler är tydliga: statligt stöd som gynnar ett enskilt företag är förbjudet om det snedvrider konkurrensen. Sådant stöd måste anmälas till EU‑kommissionen och godkännas innan det betalas ut. Annars riskerar hela beloppet att klassas som olagligt och krävas tillbaka. Vissa undantag gäller i minimis-reglerna med en gräns och vissa villkor om högst 300.000 euro.

Trots detta talar landskapsregeringen om att använda upp till 300 miljoner euro i skattemedel för att finansiera Axferries och elektrifieringen av skärgårdstrafiken. Men var finns konsekvensbedömningarna? Var finns kostnadsanalyserna? Och framför allt – har man ens inledningsvis ställt frågan till Bryssel?

Axferries ”vann” 22-miljonersupphandlingen 2025 med råge – för den minnessvage!

Om svaret är nej, då spelar man rysk roulett och högt med ålänningarnas pengar. EU har gång på gång visat att otillåtet statsstöd leder till återkrav. Det betyder att Åland kan stå där med en gigantisk skuld, samtidigt som skärgårdsborna får en trafik som inte fungerar.

Det är desperation som driver den gröna omställningen. Kritiska röster tystas, och den som ifrågasätter kostnaderna stämplas som bakåtsträvare. Men verkligheten är att skattebetalarna får stå för notan – och kanske till och med för återbetalningen.

Frågan är därför enkel: ska Åland bli en försöksverkstad för olagligt statsstöd, eller ska vi kräva att landskapsregeringen följer EU:s regler och söker klartecken innan man binder upp hundratals miljoner?

Ålands talman har inte precis gjort saken mera transparent eller tydligare genom sin inblandning med händerna i mormors syltburk!

Elån