När kommers går före tillgänglighet

En gråmulen och regnig dag i oktober skulle jag besöka Sitkoffsgallerian i Mariehamn tillsammans med min rörelsehindrade anhörig, vi hade planerat att äta, fika och handla men det visade sig vara svårare än vi mindes. 

Här, i hjärtat av stadens kommersiella centrum kan man stoltsera med den ena nyöppningen efter den andra, men här har utvecklingen gått helt åt fel håll när det kommer till tillgänglighet. Vi trodde man kommit längre och att man alltid beaktade tillgängligheten när man byggde eller renoverade, nog får man acceptera en tillfällig försämring i tillgängligheten under byggtiden, men i detta fall har byggdammet lagt sig för länge sedan och man har antagligen förblindats av maximerad butiksyta, euro och cent. 

Det visar sig att då man väljer att ta den smidiga vägen och torrskodd besöka gallerian från garaget finns inget alternativ att komma upp i gallerian om man inte kan gå i trappor eller ta en längre omväg. Först och främst luras man att parkera så långt bort som möjligt i garaget då platserna för rörelsehindrade finns ganska snart innanför porten på höger sida. Mittemot har tidigare funnits en hiss, men se den har man byggt bort i samband med att gallerian har byggts om. Det finns en hiss till, längst in i garaget, som tar dig upp till Torggatan, detta om du klarar av att snedparkera på den enda plats för rörelsehindrade som finns här och forcera inte bara en utan fyra dörrar utan öppningsautomatik, hissdörren inräknat. 

Sedan följer en promenad ut på Torggatan för att komma in i gallerian utifrån. Vintertid är denna promenad sannolikt en gång på styva linan och man kan fråga sig om det är värt risken, den lågprisprodukt man normalt skulle letat efter kan bli en dyrköpt historia som slutar ute på gatan. Det är dags att ta fram arbetshandskarna igen, återställa vad man förstört och välkomna alla kunder till gallerian igen.

Köpsugen rullstolsburen kund