När sanningen ropar – minnesdagen och vårt ansvar

Den 27 januari uppmärksammas den internationella minnesdagen av förintelsen, instiftad av FN. Dagen instiftades år 2005, 60 år efter befrielsen av Auschwitz-Birkenau, för förintelsens offer.

Sex miljoner judar mördades – den största och mest systematiskt utvalda gruppen. Nazismens dödsmaskin stannade inte där. Romer, homosexuella, utvecklingsstörda, politiskt obekväma och andra som inte passade in i ideologin förintades också. När människovärdet väl förnekas gör hatet inga undantag och då folkmordet väl var ett faktum hade samvetena redan tystnat.

Förintelsen uppstod inte i ett tomrum. Den började inte med gaskamrar, utan med ord. Med demonisering. Med religiösa och ideologiska lögner som normaliserades, och med människor som visste – men ändå teg.

Bibeln varnar tydligt för detta. För den som utgår ifrån att bibeln är Guds ord är det avgörande hur den läses. Bibelns Gud är inte bara trons Gud, utan också historiens Gud. Bibliska varningar och löften kan inte avfärdas som fromma åsikter, utan måste förstås i sitt sammanhang och i ljuset av hur historien faktiskt utvecklas.

Minnesdagen handlar inte bara om historia, utan om andlig vaksamhet i nutid.

Mindre känt, men lika relevant, är att även koranen innehåller tydliga hänvisningar till Mose, till Israels barns koppling till landet, och till att både toran (lagen) och evangeliet är Guds uppenbarelser som inte kan upphävas. Alla profeter som koranen erkänner tillhör Israels folk, med ett enda undantag, Mohammed. Detta bekräftas av islams egna texter.

Samtidigt har ”politisk islam” utvecklat ett språk och en praktik som i dag legitimerar judehat, demonisering och våld samtidigt som den kallar sig ”fredens religion”. Denna ”fredslära” har inte uppstått ur intet, utan har sin grogrund i hur texter används, betonas och tolkas. Resultatet ser vi nu på Europas gator, i skolor och på torg – ofta ursäktat som ”politisk kritik”.

Så såg det också ut förr. Nazisterna citerade Martin Luthers sena och djupt antijudiska skrifter. Med en fungerande och bibliskt förankrad kristenhet hade det som skedde knappast varit möjligt.

Sveriges tidigare statsminister, Göran Persson, tog detta på allvar när han initierade arbetet bakom ”Om detta må ni berätta”, en bok som fortfarande finns att läsa fritt på nätet. Den skrevs inte enbart för sin samtid, utan även för kommande generationer – just för att historien inte skulle upprepa sig i ny förklädnad.

I dag ser vi hur antisemitism åter relativiseras. Judar tvingas dölja sin identitet. Hat motiveras ideologiskt och religiöst. Minnesdagen riskerar att reduceras till en ritual, samtidigt som dess budskap förloras. Minnesdagen är inte till för det förflutna. Den är till för oss som lever i dag!

Ralf Styrström