Många stora risker med kärnkraft

Under våren och hela sommaren har vi fått läsa via många insändare fiffiga analyser om vindkraft, typ: ”När det är vindstilla snurrar inte vindkraftverken!”. Men alltid blåser det ju någonstans på Åland, i Norden, i EU. Vi fick lära oss i samband med problemet om hushållen, vilka installerar solceller, reglering med el, att utjämnade reglering och distribution av el-energi ligger i distributionsledningar och distributionssystem. Så egentligen är det inte vindkraftens fel att det tillkommer toppar och svackor.

När det sedan blåser ordentligt – vad hände i Sydsverige 2006? En vind av orkanstyrka, ”Gudrun”, lik vår egen ”Alfrida”, blåste natten mellan 8 och 9 januari. Först var man tvungen att stänga samtliga tre reaktorer i kärnkraftverket Ringhals och den kvarvarande reaktorn i Barsebäck. Cirka 730.000 elabonnenter blev utan ström. En månad efter var fortfarande drygt 4.300 hushåll strömlösa. Närmare 30.000 km ledningsnät blev skadat varav 2.700 km krävde nybyggnation. Ledningarna hade man lovat gräva ner och allmänna opinionen blev så hätsk att elbolagen såg sig tvungna att anställa vakter som patrullerade lokalkontoren.

Inför kommande vinters energikris kritiserar man starkt Tyskland som bygger hållbar energiproduktion, bland annat vindkraft, avvecklar kärnkraften och har för tillfället blivit beroende på rysk gas. Hur är det med Frankrike som har satsat på kärnkraft. Där finns 56 elproducerande kärnkraftverk, vilka alstrar cirka 70 procent av landets el. Nu är hälften av dessa stängda på grund av service och reparationer. En del av dessa stängda kraftverk har inte ens fel vilka beror på ålder, utan har redan drabbats av korrosion. I Finland har bygget av Olkiluoto reaktor nr 3 bevisat med all tydlighet hur problematisk kärnkraften kan bli. Bygget börjades år 2005 och skulle vara färdig 2009. Kraftverkets testkörningar på 60 procent effekt började först i år, men problemen verkar fortsätta: 29 augusti blev det fel på turbinerna och elproduktionen upphörde.

Kärnkraften har stämplats som en farlig och utdöende form av energiproduktion. Som följd har investeringarna sinat och kompetent arbetskraft flytt branschen. Småskaliga så kallade SMR-kärnkraftsreaktorer i container eller flytande planeras av yngre yuppie-ingenjörer utan gedigen erfarenhet. Vid en olycka lär det nya kärnbränslet i SMR orsaka 100 års karantän i stället med plutoniums 4.000 år. Jag tror nog att även 100 års karantän på vår hembyggd ordentligt testar den egensinniga ålänningens tålamod.

Kärnkraftverken hotas inte enbart av tekniska fel, den mänskliga faktorn, sabotage och naturkrafter och naturkatastrofer. Vi har i dagarna fått uppleva ytterligare hot – krig. Europas största kärnkraftverk Zaporizhzhya i Ukraina har hamnat i en krigszon. Av olika krigshandlingar på plats har kraftverket redan fått kritiska skador. Jag minns att vindkraftsmotståndarna spekulerade under kriget hur lätt det skulle vara att bombardera sönder havsbaserade möllor. Det är väl ”piece of cake” jämfört med krig i ett demolerat kärnkraftverk, med följden strålningssjuka och strålningsdöd, den hemskaste åkomman som kan drabba en människa.

Rauli Lehtinen (HI)

pensionerad veterinär, f.d. chef för Strålningmätningslaboratoriet på Åland