De små utgifterna

En dag tyckte jag att operatören som säljer mina tv-, mobil- och nättjänster skickar räkning misstänkt ofta. Så jag ringde upp och bad om en redogörelse för vad jag egentligen betalar för.

Mannen på kundtjänsten blev något överraskad.

”Oj då, du betalar för ett föråldrat modem som vi tog ur bruk för tre år sedan.”

”Du tycks ha två separata säkerhetssystem, det ena är nedlagt, det andra ger ingenting extra förutom det skydd som du redan har via ditt ordinarie abonnemang”.

De månatliga summorna för ovanstående tjänster som inte mera existerar eller var onödiga var inte större än en dryg tia, sammanlagt. Så jag klagade inte utan frågade om fotbollskanalen som jag förgäves försökte säga upp när säsongen tog slut i maj.

Problemet var, visade det sig, att jag i ett år köpt samma fotbollskanal parallellt inte bara av operatören utan också direkt av kanalen utan att veta att det var två skilda försäljare. Båda ville ha, och fick, betalt för att jag aldrig upptäckte dubbleringen.

Operatören hade i tio månader skickat en räkning på 27 euro för service som jag aldrig tog i bruk. Jag såg nog matcherna, men direkt på kanalen som fakturerade 34 euro i månaden.

Nu kan någon säga att jag får skylla mig själv om jag betalar dubbelt. Men man kan också fråga vilket ansvar operatören har som skickar sex räkningar i månaden av vilka tre är lufträkningar för service som inte mera finns eller för kanaler som jag inte använder?

Förklaringen till de dubbla fotbollsräkningarna är att jag aktivt betalade bara min normala operatör via banken medan kanalen fick betalt via kreditkortet. Och kreditkortsräkningar är svåra att kontrollera.

Hur i all världen ska man veta vad man betalar för när pengarna går till mottagare som Paytrail, Trustly och Klarna?

Ingenstans framgår vad som är räkningens substans, har man köpt jeans, suttit på krogen, prenumererat på Kalle Anka åt ett barnbarn eller kanske betalat dubbelt för en tv-kanal?

Tack vare räkningen för fotbollskanalen fick jag upp ögonen för att jag betalade också andra lufträkningar. Det berodde bara på att summan var så hög att jag till slut insåg att jag betalar för ofta och för mycket.

De små räkningarna för tjänster som inte finns hade jag kunnat fortsätta betala till domedagen utan att jag eller operatören ingripit.

Små räkningar är lömska. Till Ålandsbanken betalar jag och min firma månatligen kortavgift, bankavgift, kontoavgift och ibland valutapåslagsavgift. Det blir en dryg tia i månaden, en i och för sig låg summa men betalar alla ÅAB-kunder lika mycket förstår jag att banken gör strålande resultat.