Dags att skrota luftslotten – innan de står där

Vi ålänningar har blivit lurade. Inte bara av visioner som visade sig vara luftslott, utan av ett narrativ som slog rot i politik och media och som gjorde oss till passiva åskådare i det som sägs vara vår tids stora ödesfråga – klimatet. Men någonstans på vägen förlorade vi både vår suveränitet och vår självrespekt.

Sunnanvindprojektet är symbolen för detta. Ett gigantiskt industriprojekt presenterat som räddningen för klimatet, men som i praktiken mest ser ut som kulisser – en plattform för makthavare att spela upp sin egen teater. Kulisser som döljer faktumet att vi i praktiken inte bidrar med någon mätbar klimatnytta alls. Vi offrar våra hav, våra gemenskaper, vår framtid – inte för att rädda planeten, utan för att vissa ska få synas, profilera sig och säkra positioner nära maktens köttgrytor. Och de är många. Högljudda. Finansiellt och politiskt skickligt förankrade genom beslut som gång på gång gynnar deras egna intressen.

Vi borde inte glömma hur Åland en gång kämpade för sin självstyrelse. Den rörelsen var folklig, förankrad, levande. I dag är det tvärtom – det är folket som tystas, medan eliten bygger vindparker i ett hav de själva aldrig fiskat i. Vi har reducerats till statistroller i ett klimatdrama där manus för länge sedan skrivits av andra.

När verkligheten hinner ifatt de gröna luftslotten – precis som den gjort med Northvolt och liknande industriprojekt – kommer ingen stå där och ta ansvar för vad som blivit förstört. Då är det lokalbefolkningen som får betala: Med skattepengar, miljöskador, förlorade rättigheter och urholkad tillit.

Det är dags att vi slutar gå med på den här föreställningen. Dags att vi river kulisserna och kräver tillbaka den demokrati, öppenhet och respekt som en gång låg till grund för vår självständighet. Allt annat är att svika den åländska andan.

Elån