LR säger en sak men gör en annan

Det finns en hel del gott i landskapsregeringens (LR) budgetförslag. Störst och främst är avbetalningen av den skuld som Kraftnät Åland har kvar för Finlandskabeln. Att plocka 40 miljoner euro från Paf för att betala av krediten gynnar både företag och privatpersoner när elpriserna går ned och närmar sig omkringliggande regioners nivåer. En konkurrensnackdel försvinner för näringslivet, hushållen får lite mer kvar i plånboken och köpkraften stärks. Bra så.

Likaså är det bra att landskapsregeringen lägger ett tydligt förslag om skärgårdstrafiken, även om den breda förankring som var LR:s stora slagord när den bildades tycks vara smalare än önskat när det kommer till kritan. att bilda en tankesmedja kring ämnet var bra, men när inte ens regeringsblockets egna anser att det varit speciellt öppna diskussioner kring förslaget faller goodwill-poängen en smula.

Men förvirring uppstår i andra delar av budgeten. På flera ställen talas det om konkurrensutsättning av den offentliga verksamheten, exempelvis genom utmanarrätter, men de konkreta stegen tycks vara svåra att ta. Och i stället för att exempelvis sondera terrängen för ett privat initiativ till båtvarv lägger LR i stället fram en grandios plan på att transformera den egna verkstaden till ett sådant, dessutom med en stor investering i en docka. 

Så i stället för att privatisera verksamhet som inte tillhör landskapets kärna, väljer man att addera ny verksamhet till den. Och det utan att ha gjort upp en affärsplan för att se om det är rimligt att det nya varvet går ihop. Talar den ena handen med den andra i regeringskorridoren, kan man undra.

Än mer förvirrande är den allra sista sidan i budgetförslaget, där antalet årsverken listas. Den är så nedsållad med asterisker om olika former av anställningar, flyttade tjänster och tillrättalägganden att den konspiratoriske lockas att undra om det göms något mellan raderna.

LR självt menar att man sparar in 29 tjänster och därför ligger i linje med det besked som gavs i våras, att runt 30 tjänster ska sparas in årligen i tre år för att slutnotan ska bli mellan 90 och 100 färre årsverken 2028. Det som blir märkligt är att det fortfarande är andra verksamheter än den egna förvaltningen som står för den absoluta merparten av de neddragna årsverkena. Dessutom består 13 av de 29 årsverkena av tjänster inom ÅHS, vilket inte ska räknas in i den önskade neddragningen av 30 per år enligt finans- och näringsutskottets betänkande över rambudgeten i våras, ett betänkande som antogs av lagtinget. Då återstår ”bara” 16.

Finansminister Mats Perämaa (Lib) har sedan han tillträdde för snart två år sedan varit tydlig med att det strukturella underskottet måste bort och att budgeten ska vara i balans 2030. Han har på senare tid också varit tydlig med att den enda vägen för att minska på antalet tjänster i förvaltningen och de underlydande myndigheterna.

Men i budgeten når inte LR de mål som Perämaa själv satte i våras. Har inte finansministern övriga regeringens öra? Eller är det för svårt att skära i den egna verksamheten på det sätt som finansministern menat är den enda vägen att nå en budget i balans?

Förvirring, som sagt.

Landskapsregeringen har två år kvar av mandatperioden, och av hävd brukar det tredje årets budget vara den där reformer genomförs. Om ett år blickar alla lagtingspartierna allt mer mot det kommande valet och valfläsklockelsen riskerar att slå till. Det var alltså nu som LR skulle leverera. 

Till delar har man gjort det, och gjort det väl. Men till andra lyckas man med att ge ett budskap om vad man vill, men agera på ett annat sätt. Konkurrensutsättning blir till ny egen verksamhet, målet om breda majoriteter för stora beslut blir till tunn majoritet och man når inte sitt eget mål om inbesparingar på årsverken och riskerar därmed att inte nå målet om en budget i balans.